Annons
X
Annons
X
Sverige
Krönika

Anna Laestadius Larsson: Dags att reda ut tokigheterna, del 2

(uppdaterad)

Vi skulle kunna kalla dem feminismrevisionister. Själva kallade de sig från början antifeminister men eftersom ords laddning är betydelsefull, och anti i sig låter både gnälligt och trist, har några av dem nu sadlat om till jämställdister. Lite som när Sverigedemokraterna bytte från att vara främlingsfientliga till invandrarkritiska.

Feminismrevisionisternas käpphäst är att feminismen har gått för långt, att det numera i de allra flesta avseenden inte är kvinnorna som är diskriminerade, utan männen. Vissa jämför feminismen med nazismen. Som ett gäng nutida Don Quijotes fäktar de vilt till höger men mest till vänster mot imaginära ondsinta manshaterskor. De förfasar sig över statsfeminism, ett styrelseskick som enligt dem råder i Sverige i dag och i hemlighet leds av ett gäng radikalfeministiska genusvetare som skaffat sig otillbörliga resurser på andra viktigare forskningsområdens bekostnad.

Det är en konspirationsteori som heter duga.

Annons
X

Genusvetenskap är ett ganska nytt akademiskt kunskapsfält och kan som all akademisk forskning för utomstående te sig som både obegriplig och navelskådande, och i vissa fall säkert också vara det. Den har sin grund i kvinnoforskningen som växte fram på 1970-talet, som i sin tur föddes ur feminismen, och sysslar med att undersöka hur kön och genus påverkar hur vi tänker, uppfattar, definierar, beskriver... oss själva, varandra och vårt samhälle.

Feminismen är en bred politisk rörelse – med anhängare från höger till vänster, av kvinnligt och manligt kön – med mycket äldre anor. Ordet feminist användes från början (och används än i dag, inte sällan av just feminismrevisionister) som ett skällsord för kvinnor som inte ansågs bejaka sin kvinnlighet och därmed, hujedamig, riskerade att bli som män. I slutet av 1800-talet bestämde sig vissa inom kvinnorörelsen, utan någon större framgång, för att försöka avväpna ordet och göra det till sitt i kampen för alla människors, även kvinnors, lika rättigheter. Den har som bekant handlat om rösträtt, lika lön, rätt till att arbeta inom alla yrken, preventivmedel, abort, barnomsorg, ny sexualbrottslagstiftning, rätten till heltid... och har ofta drivits som sakfrågor över partigränserna.

I takt med att lagar skrivits om och kvinnor vunnit sina formella rättigheter på område efter område i vårt land har fokus flyttats till strukturell diskriminering, att försöka synliggöra och undanröja de oskrivna regler som gäller för könen och som hindrar kvinnor och män att utveckla sin fulla potential. Det kan vara föreställningar om att kvinnor inte kan/vill leda företag. Och att män inte kan/vill ha vårdnaden om sina barn.

Feminismrevisionisterna vill få det till att vi har jämställdister och inte feminister att tacka för reformer som kvinnlig rösträtt. Men jämställdhet myntades av kvinnorörelsen i slutet av 1960-talet. Det var med andra ord feministerna som skapade begreppet jämställdhet – att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter, både formellt och informellt. Och det kämpar vi för än i dag.

Radikalare än så är vi inte.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X