Annons
X
Annons
X
Scen
Krönika

Anna Ångström: Brutal skönhet och styrka som gjort avtryck

Kulturåret 2016
[object Object]
Ana Laguna och Mats Ek i hans koreografi ”Potatis” dansad i Malmö. Den korta duetten kommer att visas i Dansens hus den 4 mars 2017. Foto: Lesley Leslie-Spinks

Dansåret 2016

Kroppen är kunskapsbärare, inte minst inom dansen. Under året som gått och det som kommer får glädjande nog erfarenheten bre ut sig på scenen.

Dansåret 2016 var i vanlig ordning ett varierat smörgåsbord av bekanta, innovativa, heta och ljumma upplevelser. Mycket av det som lämnat avtryck bärs av en brutal skönhet och styrka – ett motstånd – som israeliska Batshevas ”Last work” och ”Three”, Sasha Waltz ”Körper” med Kungliga Baletten, Sidi Larbi Cherkaouis ”Icon” på Göteborgsoperan och Quartos ”Knot Body” samt Margret Sara Guðjónsdóttirs ”In the blind spot” på MDT i Stockholm.

Jag vill ändå koka ner 2016 till – en potatis! En lämplig symbol för ett år då erfarenheten bredde ut sig på dansscenen; men tråkigt nog också en bild som kan illustrera att den fria dansens utövare alltjämt missgynnas resursmässigt. ”Potatis” är likväl Mats Eks hyllning till rotfrukten, kärleken och minnet, en duett som han dansar tillsammans med livspartnern Ana Laguna. Dess oslipade intensitet blev en gripande grand finale på Skånes dansteaters höstfestival ”Forever dance” med fokus på dans och äldre kroppar. Mats Ek har alltid intresserat sig för det som var och en kan uttrycka i rörelse, oavsett ålder och skolning. I vår kan man se ”Potatis” på Dansens hus (4 mars).

Erfarenhet är ett vackert ord, inte minst i dansens värld där så mycket kunskap lagras i kroppen under årens lopp. Ja, även åldrandets stelhet och skador kan ge upphov till nya uttryck. 50, 60, 70 år – en siffra säger inte något om människans personlighet, intellektuella förmåga eller drivkraft.

Annons
X

Första gången jag såg Nederlands Dans Theaters seniorkompani med bland andra Sabine Kupferberg, Niklas Ek och Gérard Lemaître (som nyligen gick bort) blev jag helt knockad. Det var på 1990-talet, sedan dess har NDT III lagts ner på grund av nedskärningar i Hollands kulturbudget.

Charlotta Öfverholm och Rafi Sady i duetten ”Hasta donde” av Sharon Fridman, som har premiär på Dansens hus i mars 2017. Foto: Håkan Larsson

Men nu är det renässans för liknande idéer. Dansaren och koreografen Charlotta Öfverholm, 50, fick under året EU-pengar för sitt nya projekt Age on stage, ett kompani för dansare över 45. Det ingår i ett stort internationellt samarbete kring kropp, ålder och dans, smygstartat i våras med knökfulla workshops för 65-plussare. Nu i vår blir det föreställningar och seminarier på Dansens hus. Nästa höst vidgas projektet och världsnamn som koreografen William Forsythe involveras i ett samarbete med Berlinbaserade Dance On, med dansare över 40 år. Ytterligare ett exempel finns i London, där Elders Project samlar pensionerade stjärndansare.

Det finns också de som dansar på utan att signalera tillhörighet i någon kategori: suveräna konstnärer som Virpi Pahkinen och Helena Franzén, eller Carolyn Carlson och Mikhail Baryshnikov. Att göra något av pur lust kan vara väldigt fruktbart, som när Anne Teresa De Keersmaeker (56) och Boris Charmatz (43) – två av Europas ledande koreografer – dansar tillsammans i ”Partita 2”, en av höjdpunkterna 2016.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Frågan om hur dansvärlden kan göras mer tillgänglig för en mångfald av kroppar med olika fysiska förutsättningar är ständigt aktuell – i vår med en konferens i Dansens hus som ska borra i vilka som får ta plats på scenen och hur vi når bortom bilden av den perfekta kroppen. Det handlar om representation. I en västvärld där vi blir allt äldre kan frågan förstås även vidgas till kroppar som hunnit bli rynkiga. Egentligen befinner vi ju oss alla i en gränsvärld mellan liv och död, som i den belgiska kultgruppen Peeping Toms Dansens hus-gästspel ”Vader”, eller – för att gå till teaterscenen – i Kristina Lugns pjäs ”Nattorienterarna” där skådespelarna Yvonne Lombard, 87, och Meta Velander, 92, med vacker skärpa gestaltar en ”styrkemanifestation mellan livet och döden”.

    Annons

    Ana Laguna och Mats Ek i hans koreografi ”Potatis” dansad i Malmö. Den korta duetten kommer att visas i Dansens hus den 4 mars 2017.

    Foto: Lesley Leslie-Spinks Bild 1 av 2

    Charlotta Öfverholm och Rafi Sady i duetten ”Hasta donde” av Sharon Fridman, som har premiär på Dansens hus i mars 2017.

    Foto: Håkan Larsson Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X