X
Annons
X

Dags att göra som på 60-talet

Bostadsbristen är en av Sveriges största umaningar. Men huvudansvaret för att öka bostadsbyggandet kan inte läggas på marknadens aktörer utan är ett politiskt ansvar, skriver Ingvar Carlsson och Gabriel Wikström.

Sverige är på många sätt ett fantastiskt land. Vi har en samhällsmodell som innebär att vi tillsammans tar oss an de utmaningar vi möter. När vi har sett arbetslösheten breda ut sig, miljöförstöringen öka eller samhällsekonomin krackelera så har alltid lösningen funnits i det gemensamma. Full sysselsättning uppnåddes tack vare att alla samhällskrafter inriktades för att nå det. Omställningen till ett hållbart samhälle påbörjades genom ett omfattande samarbete mellan olika samhällsaktörer. Ekonomin kunde räddas och restaureras efter 1990-talskrisen just därför att alla, stat och kommun, fackföreningsrörelse och näringsliv, medborgare och politiker, drog åt samma håll.

På senare år har dock denna modell börjat uppvisa allt fler brister och i dag står stora samhällsproblem olösta. Vad som saknas är ofta en sammanhållande kraft för att få olika aktörer och intressen att gå åt samma håll. Tidigare har politiken utgjort just den kraften men i dag saknar de styrande politikerna kraft och visioner för att leda samhällsutvecklingen och lösa samhällsproblemen. På inget annat område märks detta tydligare i dag än på det bostadspolitiska.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X