Annons
X
Annons
X

”Dags att dödförklara den svenska modellen”

Varje försök för att öka rörlighet och sänka trösklar på arbetsmarknaden hindras med motiveringen att politiken inte ska lägga sig i den svenska modellen. S och LO har försatt hela arbetsmarknaden i ett moment 22. Det skriver Rasmus Törnblom, ordförande för Moderata ungdomsförbundet.

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och statsminister Stefan Löfven på LO:s kongress i Stockholm i juni i år.
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och statsminister Stefan Löfven på LO:s kongress i Stockholm i juni i år. Foto: Jonas Ekströmer/TT

DEBATT | ARBETSMARKNADEN

Dra tillbaka hela den fackförbundspartiska lagstiftningen
från 70-talet.

Utanförskapet växer kraftigt. År 2020 kommer nära en miljon människor att försörjas genom bidrag. Redan i dag är över 15 procent av befolkningen i över hälften av Sveriges kommuner försörjda på bidrag, enligt siffror från SCB. Det nya utanförskapet skiljer sig från tidigare. Nyanlända och unga utan slutförd gymnasie­utbildning är överrepresenterade och har aldrig satt sin fot på den svenska arbetsmarknaden.

Samtidigt står regeringen utan direkta lösningar. I stället har de med högt tonläge försökt göra sig till försvarare av vad de kallar för ”den svenska modellen”. ”Den svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas”, är socialdemokratins mantra. Det är möjligt att där finns några retoriska vinster att hämta – men som lösning på utanförskapet är det en förödande strategi.

Annons
X

Den svenska modellens utgångspunkt var att de två parterna, de som ger jobb och de som har jobb, ­skulle komma överens. Vid några tillfällen har den tredje parten, regeringen, trampat in och lagt sig i partssamtalen. Utanför samtalen har alltid den fjärde parten, de som saknat jobb, stått. Ingen har företrätt deras intressen.

De senaste 20 årens globalisering och liberaliseringar har tillsammans med en stor invandring till Sverige förändrat förutsättningarna för svensk tillväxt. När reformbehovet på arbetsmarknaden nu är omfattande har Socialdemokraterna och LO försatt hela arbetsmarknaden i ett moment 22. Varje försök till politiskt ingrepp för att öka rörligheten och sänka trösklarna hindras av Socialdemokraterna med moti­veringen att politiken inte ska lägga sig i den svenska modellen. Samtidigt har parterna allt svårare att komma överens eftersom att modellen satts ur spel genom fackförbundspartisk lagstiftning.

Redan under 1970-talet infördes fackförbunds­partisk lagstiftning från Palmeregeringarna i områden som skulle regleras genom avtal. Genom lagstiftnings­mässiga intrång som Medbestämmandelagen och Lagen om anställningsskydd begränsas rörligheten på arbetsmarknaden, tryggheten villkoras till anställningstid och arbetsgivarnas bestämmande över sin verksamhet begränsas i lag till förmån för fack­förbunden.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Den fackförbundspartiska modellen som återstår bidrar effektivt till att bromsa tillväxt, hindra omställning och cementera utanförskap. Politiken får inte komma överens och parterna kommer inte överens. Förlorarna blir alla de som står utanför och vars chans att sätta foten på arbetsmarknaden skjuts på framtiden. Det är också den enda grupp som modellen inte tar någon hänsyn till.

    Med det nya utanförskapet blir den fjärde parten extra utsatt. Den utgörs inte längre av människor som varit i arbete och är arbetslösa i väntan på ett nytt jobb. Den utgörs numera av människor som aldrig satt sin fot på arbetsmarknaden. Regeringens prognoser säger att det kommer ta upp till 15 år ­innan en tredjedel av de som kommit som flyktingar de ­senaste åren kommer kunna försörja sig själva. För de resterande två tredjedelarna kommer det dröja ännu längre – om de ens kommer i egen försörjning.

    När parterna på grund av låsningen inte lyckas forma en arbetsmarknad som släpper in den fjärde parten har regeringar av alla färger tvingats till olika typer av konstgjorda andningar. Miljarder skjuts till en arbetsförmedling som allt mer liknar ett svart hål, antalet nya politiskt konstruerade anställningsformer växer som maskrosor, den ena mer krånglig än den andra.

    Sverige behöver en ny arbetsmarknadsmodell som bättre tar hänsyn till arbetsmarknadens behov.

    1. Låt Sverige dra nytta av globaliseringen. Arbetskraftsinvandringen till Sverige behöver underlättas. Hårda regler kring såväl spårbyte som utannonseringskrav behöver förenklas i syfte att fler som vill och kan arbeta i Sverige också ska få göra det. Lagkravet om kollektivavtalsenliga löner för utländsk arbetskraft behöver ses över i syfte att bättre möta det faktiska löneläget på arbetsmarknaden alternativt överlåtas till parterna.

    2. Öka rörligheten på arbetsmarknaden. Rörligheten på arbetsmarknaden behöver öka. Allt fler kommer att behöva vidareutbilda sig och byta både jobb och bransch under ett yrkesliv. Dessutom växer nya branscher fram där fackförbund och kollektivavtal spelar allt mindre roll. Här behöver allt från krångliga och många anställningsformer till rörlighetshämmande lagstiftning dras tillbaka och i den mån det behövs ersättas av färre anställningsformer och en rörlighetsfrämjande lagstiftning.

    3. Tillåt en fri arbetsmarknad. Dra tillbaka hela den fackförbundspartiska lagstiftningen från 70-talet och låt i stället fackförbund och arbetsgivare på lika villkor förhandla fram grunderna till en ny svensk ­modell.

    Det mest hederliga svenska politiker kan göra för att möjliggöra en fungerande arbetsmarknad är att dödförklara den svenska modellen. Först när den gamla svenska modellen inte längre ligger som en våt filt över debatten om arbetsmarknaden kommer en annan modell bli möjlig.

    Förmågan att möta utländsk konkurrens, ny teknik och globalisering blir lidande när arbetsmarknaden hålls gisslan av en modell som bara fungerar som en fantasi. Utländsk arbetskraft utvisas därför att de får arbeten via Linkedin eller tjänar någon hundralapp mindre än kollektivavtalen. Delningsekonomin och nya branscher skapar arbetstillfällen med obefintlig eller låg kollektivavtalsanslutningsgrad. För många nya jobb utgör fackförbunden eller kollektivavtalen hinder snarare än möjligheter. Allt detta är tydliga exempel på hur modellen inte klarar av att möta framtiden.

    Låt Sverige dra nytta av globaliseringen. Öka rörligheten på arbetsmarknaden. Tillåt en fri arbetsmarknad. Dessa reformer är vad som krävs för att svensk arbetsmarknad ska bli mer effektiv och hållbar. De partier, arbetsgivarorganisationer och fackföreningar som vill se en bättre fungerande arbetsmarknad måste våga säga att den svenska modellen är död och överspelad.

    Rasmus Törnblom

    förbundsordförande, Moderata ungdomsförbundet

    Rasmus Törnblom
    Annons

    LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och statsminister Stefan Löfven på LO:s kongress i Stockholm i juni i år.

    Foto: Jonas Ekströmer/TT Bild 1 av 2

    Rasmus Törnblom

    Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X