”Dagen då jag tror att jag kan”

Till genren twitterromaner läggs nu en ny metanivå. En konstnär har sammanställt en bok med förhoppningsfulla författare som twittrar om sitt skrivande.

Under strecket
Publicerad
Annons

Idén om att skriva skönlitteratur på Twitter har blivit en helt egen litterär genre, med egen festival och allt. Senast i raden är den brittiske författaren David Mitchell (mest känd för romanen ”Cloud Atlas”) som nyligen ägnade en vecka av sin tid, och hela sitt twitterkonto, åt novellen ”The Right Sort”. Novellen, en berättelse om en pojke som efter att ha tagit sin mammas valiumpiller börjar ”tänka i tweets”, är kanske framförallt ett led i marknadsföringen av Mitchells fysiska roman ”Bone Clocks” som kommer senare i år. Och liksom liknande ansatser är den skönlitterära twittertexten famlande i sin natur; när man läser Mitchells novell är det svårt att inte läsa varje kortavsnitt för sig, som en liten dikt eller en rad skriven på ett kvitto.

Mer intressant blir det när konstnären Cory Arcangel i en ny bok sammanställer 128 tweets från romanskrivande twittrare. Genom att söka på orden ”working on my novel” (”skriver på min roman”) har Arcangel hittat förhoppningsfulla författare som mitt i sitt kreativa flöde tar en paus för att bjuda in omvärlden i sin vånda eller glädje. Här hittar man allt från det hoppfulla ”Efter en imponerande lång tupplur skriver jag på min roman igen. Det ser ut som att den börjar ta form!”, till det mer melankoliska ”I dag är dagen Dagen då jag börjar skriva på min roman igen Dagen då jag slutar tänka att jag inte kan göra det att det inte kommer bli rätt Dagen då jag tror att jag kan”. Författarvärldens förhållande till publik självreflektion är fortsatt splittrad.

Annons
Annons
Annons