Dagblad/ Känslor avgör folkomröstningen

Under strecket
Publicerad
Annons

Euron är för dyr, därför tänker vi rösta nej. Argumentet dök upp nyligen under ett av sommarens samtal om läget inför folkomröstningen. Det svindlade en kort sekund för ögonen, och det berodde nog inte främst på den hetta som dröjer sig kvar ännu en stund innan tundran snart åter betäcks av snö och is. Snarare undrar man var folk får allt ifrån, i detta fall ett par som tyckte att man fick så litet för kronan på utlandssemestern.
Det som är ett av de tunga argumenten för att byta valuta - den under många år försvagade kronan - hade förbytts i sin motsats. Den underliggande tanken var uppenbarligen att vi bör vänta tills kronan är så stark att vi kan tjäna på en övergång till euron. Vilken den rätta knytkursen är, och hur den ska åstadkommas, och när, var höljt i dunkel.
Något säger mig att jasidan har en del kvar att förklara, innan rösterna räknas den 14 september.
Om statsministerns framträdande i Björkvik för en vecka sedan bidrog till att minska förklaringsbördan är oklart. Dessbättre avstod han
till skillnad från andra nitiska kampanjarbetare från att utlova nya daghemsplatser i Huddinge vid ett ja. Sådant tal kan skrämma bort den varmaste Europavän.
Göran Persson föll heller inte för frestelsen att sätta sin post på spel vid en nejseger. Det var klokt med tanke på hur många regeringskritiska väljare som då skulle anta erbjudandet. Att han efter en nejseger, som inte gärna kan kallas annat än ett svårt personligt misslyckande, bör avgå vid den extra partikongressen i april nästa år är en annan sak.
Om kostnaderna för att säga nej ordas i Företagarnas onsdagsrapport Tio års utanförskap. Utgångspunkten är att om Sverige inte tar steget in i valutasamarbetet när chansen ges 2006, kommer det att dröja länge innan en ny prövning kan göras. Under tiden skulle osäkerheten öka om vår ekonomi, särskilt i kombination med det rödgröna arbetet för att ta Sverige ur EU, som har fått ny näring med debatten om EU:s nya konstitution.
Av naturliga skäl fokuserar rapporten på de mindre företagens problem med
denna växande osäkerhet. Valutasäkring kostar pengar och är inte den bagatell för småföretagens exportaffärer som nejsidan vill göra den till.

Annons

Mot denna extra försäkringspremie för utanförskapet ställer Företagarna Konjunkturinstitutets senaste bedömning: ”Sammantaget kommer ett ja i folkomröstningen att innebära en starkare efterfrågetillväxt till följd av lägre räntor. Produktionen kommer att växa snabbare 2003-2005 och arbetslösheten sjunker tillbaka fortare.”
Det är bra att det sägs, särskilt om det är sant, men spelar förstås ingen roll för alla dem som struntar i ”ekonomismen”, obetydligheter som företag, handel och tillväxt, och tar ställning mot euron därför att den inte ger fler daghemsplatser. Det verkar vara det viktigaste för kvinnovänstern inom den splittrade socialdemokratin, bland alla de repriser på allmän EU-debatt som nu vevas i medierna.
För oss andra känns det bra att tidsperspektiven dras ut, så att debatten handlar om den något större frågan om vår världsdels framtid. Ett svenskt
utanförskap måste ses i ljuset av hur Europa förändras, när tio nya länder tar plats i gemenskapen samtidigt som vi alltså skulle ställa oss vid sidan för att en ohelig högervänsterallians vill vänta och se. Under ett decennium när hela den europeiska marknaden integreras ytterligare, och euron blir valuta i nästan alla EU-länder, är Sverige på väg bort, ut, från.
Ytterst avgörs folkomröstningen av en känsla hos väljarna. Vill vi delta i bygget av det nya Europa eller isolera oss? Att vänta på rätt knytkurs duger inte.

Annons
Annons
Annons