Recension

DiscoveryDaft Punk - Discovery

Under strecket
Publicerad
Annons

Vare sig ni är bekanta med den eller inte, räkna med att få höra den många gånger till: historien om varför Thomas Bangalter och Guy-Manuel de Homem Christo bytt ut sina hundmasker mot robotdräkter: Efter att en explosion i Parisstudion demolerat deras valpiga nyllen totalt, hade de helt enkelt inget annat val än att förvandlas till robotar.
Sant eller inte, Daft Punk vet hur myter skapas, hur en hype föds. Enligt dem var maskerna endast ett sätt att slippa exponera något annat än musiken och möjligen några av sina åsikter. Och nu är de som sagt robotar. Daft Punk har aldrig gillat medierna, men medierna har alltid avgudat Daft Punk (deras robotuppenbarelser klär redan bland annat The Face och Jockeyslut och fler omslag lär det bli).
Hat/kärleksförhållandet inleddes med 1997 års Homework, ett debutalbum som gjorde Daft Punk till världskändisar över en natt. Deras knippe houselåtar reste en milstolpe i dansmusikens historieböcker och blev ett av startskotten till den så kallade franska vågen. Klubbfolket hade då redan i ett helt år varit införstådda med Daft Punks storhet när de dansade sig svettiga till hitten Da Funk.

När One more time kom, förstasingeln från Daft Punks andra album, var känslorna bland världens diskjockeyer, producenter och musikpress heta. Antingen så älskade eller så hatade man den. Likadant lär det bli med deras album Discovery.
Själv är jag förtjust i hur Discovery låter, men inte särskilt förvånad. Musiken är en naturlig utveckling efter Homework, lite av punkattityden har bytts mot diskoromantik och elektroboogie, men det är fortfarande omisskännligt Daft Punkigt rakt igenom: vansinniga samplingar och en fläskig produktion, lekfullt och humoristiskt, oväntat, men samtidigt oerhört väntat.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons