Då gick Stockholm från småstad till storstad

Stockholm från öster – gravyr från 1693 av Erik Dahlbergh, från ”Suecia antiqua et hodierna”.
Stockholm från öster – gravyr från 1693 av Erik Dahlbergh, från ”Suecia antiqua et hodierna”. Foto: Stockholmskällan

Stockholms förvandling under 1600-talet var sett till stadens storlek mer radikal än under 1950- och 1960-talen. Och utbyggnaden av Stockholm motsvarades av en snabb demografisk tillväxt.

Under strecket
Publicerad

Dick Harrison.

Foto: TT

Utsikt över Stockholm från Fersenska terrassen på Blasieholmen. Palatset Makalös till höger i bild. Målning av Elias Martin från 1790-talet.

Foto: Bridgeman Images/TT
Annons

Fråga: ”Under medeltiden var Stockholm en småstad med några tusen invånare. I dag är det en miljonstad. När inleddes förvandlingen av småstad till storstad?”

Dick Harrison: På 1600-talet. Stockholm var den enskilda svenska stad som berördes mest av stormaktstidens satsningar och nydaningar, och det var först nu som staden på allvar blev en huvudstad. Under medeltiden hade Stockholm, med sina omkring 6 000 invånare, varav flertalet bodde på Stadsholmen (dagens Gamla Stan), visserligen varit rikets största stad men inte haft permanent residerande ämbetsmän, institutioner eller ens ett kungahus. Flera svenska monarker, som Karl Knutsson (Bonde), hade föredragit Stockholms slott, Tre Kronor, framför andra residens, men ingen kung hade före 1600-talet haft detta som sin självklara bostad. I Sverige, liksom i flertalet europeiska länder, hade kungarna, drottningarna och hovet fört en ambulerande tillvaro mellan palatsanläggningar både på landsbygden och i städerna. Först med 1600-talets riksomvandling, med dess riksdagar, kollegier och ämbetsverk, lades grunden till den ställning som Stockholm allt sedan dess har haft i vårt samhälle.

Annons
Annons
Annons