Annons

Då betraktades anti-socialism som en sjukdom

Foto: Illustration: Thomas Molén.

Somliga psykiatriska sjukdomar tycks alltid ha förekommit – andra reflekterar snarare tidens bild av normalitet. Frågan är hur man ska avgöra vad som är sjukligt utan att fastna i godtyckliga bedömningar.

Publicerad

Personliga egenskaper är inget vi väljer utan något vi får. Om man ska fundera över varför vi tänker och känner som vi gör, kan det vara illustrativt att börja med att se på förekomsten av psykiatriska diagnoser. Vissa av oss, menar läkarvetenskapen, fungerar inte riktigt ”som vi ska”. Man kan ha problem på många olika sätt, till exempel vad gäller förmåga att tolka verkligheten, dra logiska slutsatser, hantera sinnesintryck eller impulser, man kan ha problem med humöret eller med sociala interaktioner. Alla människor kan uppleva detta i någon utsträckning, men några gör det i så hög grad att det medför svårigheter med att hantera livet.

Det vi ska se närmare på i det här kapitlet är inte tydliga sjukdomstillstånd, som när hjärnan är förkrympt (mikrocefali), när det saknas en del, eller när hjärnan blivit skadad på grund av olycka, hjärnblödning eller cancer. Vissa av hjärnans problem kan komma ur genetiska kopieringsfel eller mutationer, som till exempel Downs syndrom, där den drabbade har tre exemplar av kromosom 21 istället för de vanliga två. Sådana enstaka missöden eller fel i bygginstruktionerna kan få stora konsekvenser. Det är på något sätt självklart att olyckor, sjukdomar och genetiska defekter kan ge oönskade effekter på vår mentala hälsa – likväl som på vår fysiska hälsa.

Annons
Annons
Annons