X
Annons
X
Recension

Highlights Cullbergbaletten kastar loss i en könsmaskerad om blickens makt

Adam Schütt i Trajal Harrells ”The return of the modern dance”. Foto: CARL THORBORG

På Kungliga Operan dissekerar Sigmund Freud just nu den klassiska ballerinan i Carolina Frändes regi - vilket resulterar i ett sent men välkommet uppror mot den manliga blicken på den ”perfekta” kvinnan. Romantiken födde ju en sylfid, ett förföriskt kvinnoväsen dömt att dö på scenen. Kanske är det således inte så konstigt att dansens modernism i 1900-talets början drevs fram av kvinnor som ville bryta med de klassiska idealen och hitta en fri, ny form: Isadora Duncan, Mary Wigman, Martha Graham...

Just kvinnornas roll i den experimentella och mer individuella danskonstens närhistoria är något den amerikanske koreografen Trajal Harrell har tagit fasta på när han nu i sitt första verk för Cullbergbaletten, "The return of the modern dance", låter kön spela roll. Harrell, som gjort sig känd för att låta subkulturen voguing möta postmodern och samtida dans, gör dock ett ganska snällt försök att med sex manliga dansare återuppväcka den moderna dansens anda av att allt är möjligt. En rad mjukt "feminina" solon till innerlig fado och en hälsning till Grahams "Lamentation" från 1930 blir blinkningar till publiken.

Adam Schütt i Trajal Harrells ”The return of the modern dance”.

Foto: CARL THORBORG Bild 1 av 2

Eszter Czédulàs och Gesine Moog i ”Reprocuction (2015)”.

Foto: Carl Thorborg Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X