Annons
Recension

Corps de walkCorps de walk har en energi som fortplantas

Det finns en suggestiv gruppdynamik i ”Corps de walk” av Sharon Eyal och Gai Behar. Masseffekten ger en känsla av transartad rit, skriver Anna Ångström.

Publicerad

När Göteborgsoperans danskompani nyligen hade urpremiär på ”Hemland?” med två nya verk av fyra israeliska koreografer, var kvällens höjdpunkt ”Untitled black” av Sharon Eyal och Gai Behar. Till pulserande klubbmusik av dj Ori Lichtik blev dansarna en femtonhövdad kropp, en organisk massa formad av på en gång mänsklig och marionettartad rörelseprecision som fick salongen att dra efter andan.

Lika fascinerande är det att nu få se ett annat verk av duon Sharon Eyal och Gai Behar, ”Corps de walk”, skapat för Carte Blanche som är Norges nationalkompani för samtida dans. Det har sedan starten 1989 anlitat några av de intressantaste internationellt hyllade koreograferna, däribland Ohad Naharin i vars Batsheva Dance Company Sharon Eyal numera är huskoreograf.

Annons
Annons
Annons
Annons