Annons

”Corona tog knäcken på mig – orkar kollegorna?”

Foto: Lisa Arfwidson, Staffan Löwstedt

”Jag var med och fattade beslut om patienter som inte fick optimal vård.” Det skriver läkaren Christian Unge, och berättar hur den etiska stressen under coronavåren fick honom att ta timeout från Karolinska sjukhuset.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

I augusti jobbade jag min sista vecka. Efter femton års tjänstgöring på Karolinska sjukhuset behövde jag en timeout. Och ja, jag erkänner, corona var droppen, det som tog knäcken på mig. Innan sommaren, när så många av oss stod på knä efter en lång vår i skyddsmask och behövde vila som mest, fick jag höra att man inte skulle bevilja några tjänstledigheter till hösten. Jag fick helt enkelt inte ihop ekvationen, jag ville skriva nästa bok och återuppta forskningen. Och jag behövde vila. Men det var även något annat som hade betydelse för mitt beslut, nämligen behovet av att bearbeta. Och jag tror inte att jag var ensam om den känslan.

Bearbeta vad? Jag hade en känsla av att vi kunde ha gjort mer, och bättre, under epidemins första månader. Jag var med och fattade beslut om patienter som inte fick optimal vård. Vi såg tsunamin komma rullande, vi hörde vad våra italienska kollegor varnade oss för, men vi agerade för långsamt. Till exempel ifråga om vilka mediciner som skulle ges, eller vilka som skulle läggas i respirator. Jag klandrar ingen, varken intensivvård eller chefer, men min personliga känsla, mina egna tillkortakommanden, var jag tvungen att hantera, och bearbeta, själv.

Annons
Annons
Annons