Erik Bergqvist:Comenius pedagogik betonade bilden

Kunskap börjar och går via sinnena, och det gäller att locka med aptitliga knep. Det var utgångspunkten för Johan Amos Comenius (1592-1670) när han skrev den banbrytande, rikt illustrerade läroboken Orbis Sensualium Pictus, som nu finns i nytryck på svenska.

Under strecket
Publicerad
Annons

Den moderna filosofins upptakt brukar som bekant förläggas till René Descartes systematiska tvivel, omnibus dubitantum, vari ges plats för endast en liten men helt avgörande, glasklar visshet - nämligen det faktum att filosofen tvivlar. Därmed drog Descartes slutsatsen att han också finns, och kunde fortsätta tänka så det knakade. Ungefär samtidigt, under en tid när (kan det vara skäl att minnas) astronomer som Galilei och Kepler alldeles nyligen ritat om universums karta, då skeppen angjorde Europas hamnar fullastade med underliga, skrämmande och vackra ting från nyupptäckta delar av planeten, och då kristenheten rasat loss i ett inbördeskrig som i skiftande styrka kom att vara i stort sett hela seklet, satt en annan lärd man från Mähren och tänkte – jag tror man kan säga i liknande figurer som Descartes, fast spegelvänt. Johan Amos Comenius (1592-1670) uppträder inte i särskilt många filosofiböcker och befinner sig förstås inte riktigt i Descartes division på detta område, men när man sysslar med den inom filosofin lika elementära som allestädesnärvarande problematik som, grovt formulerat, rör verkligheten kontra förnuftet, och som i sin tur leder direkt in i kunskapsteorin (med nätta spörsmål i stil med ”Vad kan vi veta?”, ”Hur kan vi veta?” och ”Vad är det vi vet när vi vet?” på agendan), är vi bara ett tuppfjät från pedagogiken. Och där är Comenius inte bara svår att ta sig förbi, utan också en för sin epok både emblematisk (bland annat genom sin omnipotenta inställning till lärdom) och banbrytande figur.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons