Annons

Merete Mazzarella:Colliander lär oss om priset för utanförskap

Den finländske författaren Tito Colliander är i dag nästan bortglömd. Ändå rymmer den ryskfödde kosmopolitens memoarsvit viktiga lärdomar för vår tid. Den minner om den utsattes okritiska inställning när han erbjuds en tillhörighet.

Under strecket
Publicerad

I Finland firas 200-årsminnet av Johan Ludvig Runebergs födelse stort hela året, däremot har Tito Collianders 100-årsminne knappast ägnats någon uppmärksamhet alls. Det får sägas vara konsekvent, för medan Runeberg är och förblir nationalskalden, den trygge fadersgestalten, är Colliander kosmopoliten, outsidern, den existentielle sökaren, den aldrig fullt hemmastadde eller etablerade. Och om också ett par av hans romaner – i första hand den starkt självbiografiska ”Korståget” (1937) och ”Förbarma dig” (1939) – fortfarande är läsvärda, så är det ändå det stora, sjudelade, starkt självreflekterande memoarverk som börjar med ”Bevarat” (1964) och slutar med ”Måltid” (1973) som är hans mest bestående insats. Här borrar han sig djupast in i de riktigt avgörande livsfrågorna: hur ska man förhålla sig till vilsenhet och lidande? Hur ska man bli kvitt sin jagiskhet? Hur ska man finna sammanhang och mening?

”Ett barn som erfarit otillförlitligheten i allt skenbart bestående och det säkras tvivelaktiga säkerhet, kan varken bibringas eller själv tillägna sig en annan syn på livsvillkoren än att det enda säkra är just osäkerheten.” Orden kunde gälla otaliga barn i dag – också i Norden – men de finns i memoarernas andra del ”Gripen” (1965), och handlar om vad pojkårens upplevelser i ryska revolutionens Petrograd kom att betyda. Tito Colliander föddes i S:t Petersburg i en finländsk familj som präglades av geografisk rörlighet och tolerans. Fadern hade tjänat i transkaspiska skarpskytteregementet borta i Ashabad där också morföräldrarna hade bott, modern hade brittiskt påbrå.

Annons
Annons
Annons