Coetzee i snillrikt maskspel

Under strecket
Publicerad
Annons

J M Coetzee Elizabeth Costello (Elizabeth Costello. Six Lessons, 2003) Övers: Thomas Preis 196 s. Brombergs. 249:- Sydafrikanen J M Coetzee är en av vår tids stora författare, men också en av de mer undanglidande. Han ger ytterst sällan intervjuer. Hans båda självbiografiska romaner ”Pojkår” och ”Ungdomsår” blixtbelyser korta utsnitt ur livet, filtrerade genom barnets nakna upplevelse respektive den unge mannens genomesteticerade Weltanschauung. Men Coetzee har även ägnat sig åt renodlat maskspel. I sitt filosofiska verk ”The Lives of Animals” döljer han sig bakom det kvinnliga författarnamnet Elizabeth Costello. De föreläsningar i djurrättsfrågor som Coetzee gav vid Princeton 1997-1998 tog form som berättelsen om Mrs Costellos föreläsningar i ämnet; i boken kommenterades dessa sedan av bland andra djurrättsfilosofen Peter Singer. Nu återkommer namnet Elizabeth Costello, men som titel på Coetzees nya roman. Till det yttre är det en roman, men som det engelska originalets underrubrik ”Six Lessons” antyder en roman av utpräglad blandform, en blandning av fiktion och essäistik. En stor del av texten består av långa avsnitt ur de föreläsningar som Elizabeth Costello håller runt världen, ett material hämtat från paprar och föreläsningar av Coetzee själv. Idén är snillrik. De essäistiska inslagen ger en bild av Elizabeth Costello, men de ger också Coetzee en chans att mer anspråklöst pröva litteraturkritiska utkast och idéer.

Annons

Han kommer också in på, eller låter Mrs Costello komma in på, flera centrala problem i diskussionen om romanformen och romanens estetik. Huvudpersonens första föreläsning handlar om realismen, där en parallell till den för Coetzee-exegesen ofrånkomliga Kafka ger en oväntad vinkling. Sedan diskuterar den fiktiva författarinnan ämnen som den afrikanska romanen, förhållandet mellan grekiska och kristna ideal, ondskan och frågan hur de mytiska samlagen mellan människor och gudar rent konkret kan ha gått till; som Costello säger är det mer den fysiska än den metafysiska aspekten som fascinerar. Vi får en fantasieggande bild av huvudpersonen, en äldre kvinna som har allt svårare att finna sig till rätta i den intellektuella världen, som blir alltmer ofördragsam mot de idéer som för dagen står på dagordningen. Hon vägrar se att hennes tidiga roman om Molly Bloom formulerar en feministisk kritik av Joyces manliga blick och värjer sig mot tanken att endast kvinnor kan förstå vad hon gjort. Hon invänder mot de idéer en nigeriansk författarkollega framför om ett kroppens språk och en kroppsligare afrikansk romanform; det är bara en ny variant av exotismen, av västerlänningens ”otherizing” av den infödde, anser hon.

Annons
Annons
Annons