Recension

The people’s recordClub 8

Under strecket
Publicerad
Annons

Vore The people’s record ett bortglömt album, inspelat i Kungsängen eller Leeds hösten 1981, skulle jag förmodligen älska det förbehållslöst. Men nu är det i stället den ständigt föränderliga indieduon Club 8 som femton år in i sin karriär ligger bakom detta verk. Den vänligt svengelska rekonstruktionen är utmärkt utförd – i synnerhet saxofonsolot i Like me – av producenten Jari Haapalainen som har färglagt varje spår med klädsamma idéer från främst västafrikansk poparkeologi. Det enda som är svårt att skaka av sig är hur många likasinnade band som redan har gjort exakt samma musikaliska resa.

Annons
Annons
Annons