X
Annons
X

Ingemar Lundkvist: Cirkeln är sluten för brevet

I mitten på 1600-talet skapades den samhällsfunktion som började med att befordra maktens handlingar och småningom blev hela svenska folkets bringare av skrivna meddelanden. Under brevskrivandets guldålder, från mitten av 1800-talet och hundra år framåt, var människor i alla åldrar involverade i konsten att utbyta livstecken och underrättelser med vänner och anhöriga i när och fjärran. Tekniska landvinningar som telegraf, telefon, radio, tv och telefax minskade korresponderandet men hotade inte brevets hjärteplats i medborgarnas tankevärld. När informationsåldern öppnar porten till en digital värld, med omedelbar framkomst för alla former av meddelanden, är det traditionella brevskrivandets dagar räknade. Av 20 miljoner försändelser som dagligen strömmar genom landets sju postterminaler är högst 4 procent (cirka 800 000) privata brev. Från att ha varit själva sinnebilden för kontakt och gemenskap genom tid och rum, och postens viktigaste inkomstkälla, är det pappersburna meddelandet nu på väg att fasas ut och försvinna.

När brevet inte längre är en gyllene länk till personlig kontakt men fortsätter att vara språkrör i ekonomiska, juridiska och organisatoriska spörsmål är en mycket gammal cirkel på väg att slutas. Våra äldsta brevdokument är av administrativ, rättslig art och upprättades vid 1100-talets slut. Ett folkligt brevskrivande utvecklades mer än ett halvt årtusende senare i tider med begränsade livsbetingelser men med utrymme för det som är bristvara i dag, eftertanke och koncentration. Utan det skrivna budskapets relationsbevarande kraft hade löften, minnen och förhoppningar varit svårare att behålla – utan fungerande postförbindelser hade det varit längre mellan människor.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X