Annons
X
Annons
X

Chatt om ordet hen

Kan hen ersätta han eller hon? Hen-förespråkaren Nanna Salemark på Olika förlag och skribenten Elise Claeson, som är kritisk till ordet, svarade på läsarnas frågor. Läs hela chatten här.

CHATTDUELL OM SVENSKANS TREDJE PRONOMEN

Eva: Varför tror du att ordet upprört så många?

Elise Claeson – mot hen: Jag tror att många blev upprörda över att genuspedagoger ger sig på våra barn på dagis och i skolan. De flesta vill att barn ska få utvecklas enligt de ramar som naturen ger dvs pojkar ska få vara pojkar och leka med bilar om de vill. Intuitivt anar vi att barnen inte kan välja sin könsroll, de är födda med sitt kön och det beteende som följer av det. Vi som lekte med dockor tog inte skada av det, tycker nog många mammor. Genuspedagogernas översitteri och besserwisserattityd retar.

Nanna Salemark – för hen: Jag tror att många känner sig hotade av hen. Många tror nog att hen-förespråkarna vill radera kön och hon och han, vilket är en missuppfattning. Men också hotade eftersom införandet av hen är något av en kritik till hur smhället faktiskt ser ut idag, att vi behandlas olika beroende på kön, många tar nog den kritiken som personlig kritk. Det kan kännas jobbigt när folk ber en om att ändra på sig, att ändra på invanda mönster. Men det väljer en ju själv, att se det som personlig kritik eller ej.

Annons
X

.

Elle: Jag undrar vad motståndarsidan vill uppnå med sin argumentering. Skall ordet ”hen” förbjudas, menar ni? Varför lägger man ens energi på att argumentera mot ett ord som står till allas förfogande men som ingen tvingar någon att använda? Jag tycker att ”rubank” känns som ett överflödigt ord - hyvel som hyvel liksom. Inser dock att exempelvis snickare har nytta av ordet och tycker att det fyller en funktion. Vad är det med ”hen” som provovcerar så? Använd det inte om du inte tycker om det. Det behöver inte vara mer komplext än så.

Elise Claeson – mot hen: Visst kan man se det som en fråga om ett enda ord, men den bakomliggande meningen med hen är ju att vi ska befria människor från könsroller och göra dem könsneutrala. Det kan vara praktiskt att ha ett ord som är mitti-emellan”, men om svenskan har haft han och hon sedan vikingatiden (enl en språkvetare) sitter det som urberget och blir svårt att ändra på. Istället blir ordet ett ”genusslang” som uttrycker genusmässig renlärlighet” som Lars Melin språkdocent sa i Axess 2/2012.

.

Oscar: Varför tror ni att begreppet blir så hårdlanserat i media medan ingen i verkliga världen använder sig av det? Vad är det som gör just journalister så engagerade?

Elise Claeson – mot hen: Hela genusdebatten och genusforskningen är ett elitprojekt, som pågår över folks huvuden. I denna elit ingår naturligtvis journalister som vill känna att de tillhör ”de invigda” som känner till ”det nya”. Hela ”hen-debatten är egentligen en strunt-debatt, men har eldats på av intet ont anande journalister som går genuselitens ärenden. Som tur är struntar folk i detta och gör som man alltid har gjort...

Nanna Salemark – för hen: Journalisters uppgift är att vara lyhörda för det offentliga samtalet och i just frågan om hen tycker jag att journalisterna gjort ett ypperligt jobb. Det är just hen som människor pratat om de senaste veckorna i fikarummen, på förskolan, i klassrummet och under på festerna. Vem som sen startade debatten är svårt att reda ut, men om den inte underhållits av tänkande människor som inte är journalister, så hade media nog inte fortsatt.

.

David: Elise: som mjukvaruutvecklare skulle jag vilja kunna använda ”hen”. Idag skriver vi allt för ofta krystade beskrivningar typ: ”Om användaren klickar här så får han eller hon se...”. Vad är problemet med hen?

Elise Claeson – mot hen: Visst kan du använda hen istället för en massa omskrivningar och syftningar. Ingen vill förbjuda hen. Men jag tror inte att det kommer att användas särskilt ofta. Människan vill sortera världen i han och hon - det är naturligt och självklart. Vår hjärna är inställd på det.

.

Henrik Thurén: Jag tror att uppkomsten av detta förslag till nytt ord kommer från ett felaktivt perspektiv. Vi vuxna tar många saker för självklara, vilket inte barn har samma möjlighet att göra. Vi vet att det finns två, distinkt, olika kön - man och kvinna; pojke och flicka; han och hon. Det finns inget mellanting, så enkelt är det. Är det inte en uppenbar risk att vi förvirrar barn med detta nya, av oss vuxna påhittade, pronomen?

Elise Claeson – mot hen: Ja, det har jag sagt tidigare och jag säger gärna det igen: barn kan bli förvirrade av att vi vuxna förnekar att det finns två kön och föreslår ett mitti-mellankön. Barn visar könstypiskt beteende innan de kan bestämma könet på andra skriver prof i psykologi Anne Cambell i Axess 2/2012. De vet att de är pojke eller flicka tidigt och bör få det bekräftat - inte ifrågasatt.

Nanna Salemark – för hen: Är det verkligen så enkelt då? Jag tycker att de två könen blir tillräckligt komplicerade när man vet att människor opererar sig för att få ett annat könsorgan. Eller att människor går in i depressioner för att de inte kan förlika sig med sitt kön och allt vad som kommer med det. Men visst, låt säga att det bara finns två kön, är det inte då bra att erbjuda människor att fritt få välja vilket av dessa två de vill vara? Hen erbjuder inget annat än just individen att efter eget fritt val få välja identitet.

.

ilia: varför ses just hen-användande som någon slags hjärntvätt när det gäller barnuppfostran, när egentligen all barnuppfostran innebär ”hjärntvätt”. hur man än bär sig åt kommer man ju överföra sina värderingar på sina barn, varför inte då välja värderingar som säger att kön inte spelar roll, och då använda hen som ett redskap?

Elise Claeson – mot hen: Forskningen har visat att barn inte påverkas så starkt av den hjärntvättande uppfostringen - de är v äldigt biologiskt styrda. De lär sig gå och prata vid en viss ålder - det kan vi inte påverka. Det finns idag en övertro på att könsroller är socialt konstruerade, vilket gör att vi tror att hen ska ha någon betydelse. Barn kan bli förvirrade, men de fortsätter nog att se de båda könen som något naturligt. Det är svårt att hjärntvätta barn!

.

gustaf: Är inte risken stor att ”hen” skulle bli ett nedsättande tilltal till olyckliga som lider brist på könshormoner ? Eller för att kränka vid grov mobbning i skolorna ?

Elise Claeson – mot hen: ...intressant point; eftersom genuseliten saknar folklig förankring kan kanske deras uttryck användas som någonting löjligt, avvikande. Det vore synd, tycker jag, särskilt om man gör det mot barn. Se upp med det! Hen är inte ett skällsord!

Nanna Salemark – för hen: Ord får det värde vi tillger dem. Jag skulle inte bli kränkt av att bli kallad hen. Jag vet att många säger att det skulle till exempel ”plocka” den som kallar dem hen. Det kanske är viktigt att då fundera på varför man känner sig så hotad av att inte bli omnämd efter kön, varför är det egentligen så viktigt? Det viktiga tycker jag är att jag får vara jag, inte stå skyddad bakom mitt kön.

.

Jenny: Hej! Varför menar du, Nanna, att ordet ”hen” behövs? Vilka problem innebär ”han” och ”hon” enligt dig?

Nanna Salemark – för hen: Hen behövs för att ge barn möjlighet att utvecklas till unika individer. Hen är ett bra sätt för att arbeta med det sociala könet och ifrågasätta vilka värden vi tillsätter hon respektive han. Barn fållas idag in i könsroller som de själva inte alls varit med och skapat. Det om något skapar förvirring, att känna att man måste leva upp till något som man inte alls är. Med hen i en barnbok kan barn identifiera sig i huvudrollen oavsett kön och oberoende könsattribut.

.

George: Är inte ”hen” en typ av ord-burka; ett försök att dölja ett kön, men som tvärtom bara drar uppmärksamheten till sig, till att det är ett kön som man försöker dölja. Och som sådan så kommer väl ordet bara att eskalera fixeringen vid kön.

Elise Claeson – mot hen: ord-burka - vilket intressant ord... Hen ökar förmodligen polariseringen och uppmärksamheten kring könen - istället för att neutralisera. Genom att vilja dölja något ökars nyfikenheten för vad som ska förnekas. Därför debatterar vi hen och könsroller här och nu. Vi är många som undrar varför våra kön är ett politiskt problem som måste åtgärdas med ett nytt ord? De flesta av oss vill inte dölja att vi är man eller kvinna...

Nanna Salemark – för hen: Hen är inte till för att dölja utan till för att öppna upp för fri tolkning av vad personen ”är”. Jag tror inte vi kan bli mer fixerade av kön än vi redan är. När vi möter en människa som vi inte kan identifiera könet på, så kan vi inte tänka på något annat förrän vi säkert fått veta om det är en kvinna eller man. Hen är ett försök att ta fokus från kön, till individen.

.

Ali: i Turkiet finns könsneutralt pronomen, men vi är mycke mer för könsroller än svenskar är. Är de inte ologiskt att gå efter oss då ifall ni vill ha könsneutralitet?

Elise Claeson – mot hen: ...det här visar att könsneutrala ord inte förändrar något. De blir bara ord som kanske underlättar i språkligt hänseende, men de påverkar inte våra föreställningar om vad som är en man eller en kvinna.

Nanna Salemark – för hen: Det kanske fanns en väluttänkt poäng med det turkiska pronomenet som tappades bort? Sen vet jag inte om Sverige skulle ha färre könsroller, bara för att vi talar gott om jämställdhet och fler pappor nu än förr tar ut sin föräldraledighet, så försvinner inte könsroller.

.

Simon: Finns det andra språkområden som har försökt införa något liknande?

Elise Claeson – mot hen: ..Inte vad jag vet. Vissa språk har könsneutrala pronomen, tex finska och tydligen även turkiska, se nedan. I Sverige är vi världsvärst när det handlar om förändringar av könsroller. Genusvetarna har haft stora framgångar med att få politiker/journalister m fl att tro att könsrollerna enbart är sociala konstruktioner och att vi kan reformera dem med politik och nya ord.

Nanna Salemark – för hen: Inte vad jag vet. Men könsneutrala pronomen finns lite varstans på jorden.

.

Rex: Varför kan vi inte lika gärna säga den?

Elise Claeson – mot hen: ...nja, den och det känns som att vi syftar på en sak inte en människa - det tror jag inte på.

Nanna Salemark – för hen: För att det låter som en sak. Eller ett djur, och många har problem med att likställa sig med djur. Ofta när en råkar kalla bebisar för ”den” innan en vet vilket kön den har, så blir föräldern ofta förnärmad just för att det låter som om en talade om en hund eller liknande.

.

Karin: Elise - vad menar du med att genuspedagoger ”ger sig på våra barn” På förskolan uppfostras ju barn till saker hela tiden, t ex att inte slåss. Och forskning visar ju att förskolepersonal lotsar flickor och pojkar till olika lekar. Hur menar du att just ordet hen skulle vara skadligare att lära sig än ordet hon och ordet han (för vi lär oss de orden också). I så fall borde ju ordet ”människa” som är könsneutralt vara skadligt. Förklara hur en uppforstran med målet att låta barn, oavsett kön, utvecklas friare (så alla kanleka med både dockor och bilar OM de vill) kan vara så mycket skadligare än den du förespråkar som är så mycket snävre’.

Elise Claeson – mot hen: ...som jag skrivit tidigare är barn mycket tidigt i livet medvetna om vilket kön de är - jag tror att det är fel att se denna biologiskt styrda uppfattning som snäv - det är bara ett faktum, som barn accepterar att leva med. Att vara flicka är något att vara stolt över och en möjlighet - det är inte en begränsning. Att vilja ”befria” barn från sin biologi är inhumant - naturen är ingen värdering, ingen ideologi - den ger oss livets förutsättningar däribland könet.

.

Titti: Tiil Elise: Du säger att ”de flesta vill att barn ska få utvecklas enligt de ramar som naturen ger dvs pojkar ska få vara pojkar och leka med bilar om de vill.” Vad är det för ramar som naturen ger oss egentligen, hur vet vi det? Inte är det väl ”naturligt” för pojkar att leka med bilar som bara funnits i sådär 100 år.

Elise Claeson – mot hen: ...forskning på spädbarn visar att pojkar är mer intresserade av ”saker” (bollar, apparater), de tittar längre på dem - och flickor är mer intresserade av ”människor/ansikten” - de tittar längre på dem. Bilar är saker och dockor är människor/ansikten kan vi säga. Leksaker är naturligtvis olika över tiden, men den här skillnaden kan man se hos alla små barn - och de flesta föräldrar vet också detta genom att iaktta sina barn. Forskningen bekräftar ofta det vi vet intuitivt.

.

Eva: Är tanken verkligen att ersätta han/hon med hen? Eller att ha det som komplement när det är irrelevant/ointressant/okänt vilket kön den man pratar om har?

Elise Claeson – mot hen: ...nej, jag tycker inte att han/hon ska ersättas av hen. Även om vi inte medvetet tänker på att vi pratar med en man eller kvinna är detta faktum alltid där - könet kan vi aldrig riktigt bortse ifrån - det är en bakgrund i våra liv som vi inte vill vara utan. Tänk så tråkigt allt skulle vara om världen var enkönad.

Nanna Salemark – för hen: Hen ska inte ersätta hon och han genom att ta bort dem från vårt vokabulär. Men visst kan hen ersätta han och hon i vissa sammanhang där könet inte är av relevans. Jag har pratat med forskare som i sina rapporter har ett väldigt problem med att hela tiden skriva ”han eller hon”.

.

SvD Webbredaktion: Chatten är nu avslutad. Tack för alla intressanta frågor och svar.

- - -

Hen i Språkspalten - redan 1994 blog.svd.se Heter det henom, henem eller hen? quiz.svd.se
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X