X
Annons
X
Recension

Det går an Charmigt spel med närhet

Teater är, precis som leken, en värld av tillfälliga avtal. På scenen byter man ut ”du är cowboy, jag är indian” till ”jag är Sara Videbeck, du är sergeant Albert” – exempelvis. Om man nu bestämt sig för att iscensätta romanen Det går an av Carl Jonas Love Almqvist. All scenkonst är lek, tillfälliga kostymeringar, där man kan testa andra perspektiv och förhållningssätt. Teater är att pröva idéer och känslor – också texten om Sara, 24, som hövligt uppvaktas av Albert, 25. Hon blir kär men vägrar ställa upp på äktenskap och sedvanliga könsroller.

Commedia dell´arten betonar mer än andra teaterformer just överenskommelsen. När skådespelaren tar på sig sin dräkt tar han/hon också på sig sin roll men kan låta sticka ut sitt eget huvud genom förklädnaden. Just så spelas Det går an på Parkteatern. Sara och Albert får sällskap på sin båtresa till Lidköping av Harlekingestalten Mërgim som aldrig har hört talas om Almqvist, morkullor eller Strängnäs utan istället ständigt talar om sitt Kosovo, sin mamma eller spelar på stränginstrumentet qifteli. Svaren på alla frågor han ställer öppnar den 170 år gamla texten för en ny publik – en rolig lista av förklaringar och kommentarer till det tidigt 1800-talssvenska.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X