X
Annons
X
Recension

Zaide Charmig orientalism i Mozarts operaskiss

Det är ett ganska säreget äventyr att uppleva Mozarts ofullbordade sångspel Zaide (1779-80), som nu spelas på Ystads teater. Redan den unika, nyklassicistiska miljön på Ystads teater har en intimitet och stämning som gjord för denna nätta fyrmannaopera. Linda Malliks väl sammanhållna ensemble med åtta musiker får det därtill att ibland låta som kammarspel med barocka stråk. Zaide för oss sedan rakt in i 1700-talets exotiska orientalism med guldpaljetter och röda sidengemak, en diktatorisk sultan, eunucker, slavar och förföriska haremsdansöser.

Egentligen handlar Zaide om människors längtan efter frihet. I Agneta Eichenholz gestaltning blir den undersköna haremsslavinnan Zaide en modern, ung turkisk kvinna med intelligens,
styrka och initiativkraft, som vill slänga slöjor och band för att prova på livet. Självsäkert drar hon iväg i sina arior, överröstar vem hon vill och landar mjukt förföriskt i de situationer där hon kan dra fördel av det.
Med sig på frihetsodyssén drar hon den unge botanisten Gomatz, en välartad Linnélärjunge, som råkat bli slav hos sultanen bara för att han är kristen. Jon Nilsson har i denna roll en del talade partier, bland annat en så kallad melolog i början, där han reciterar en monolog i växelspel med orkestern. Detta var ett engångsexperiment från Mozarts sida, troligen lånat från Georg Bendas Medea. Jon Nilsson har ett klassiskt utspel, som gör att han trovärdigt klarar övergångarna mellan tal och sångens stilisering.
De unga älskande får hjälp ut ur seraljen av eunucken Allazim, ledigt framställd av danske barytonsångaren Kristian Flor, som även gör ett ironiskt porträtt av den onde angivaren Osmin i andra akten.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X