Chans till poetisk rättvisa

NORDISKA RÅDETS PRIS I dag tillkännages vem som får Nordens mest prestigefyllda litteraturpris. Erik Bergqvist lyfter fram tre särskilt prisvärda diktare bland de nominerade.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Det är lätt att fastna i statistik när man ska yttra sig om litterära belöningar. Nordiska rådets hemsida är dessutom mer än behjälplig för den som vill veta till exempel hur många färöiska novellsamlingar, isländska kvinnor eller danska romaner som har fått Nordens största interna litteraturpris (noll, en, fyra). Statistik har i sin tur en tendens att få det mesta att se ut som oförlåtliga missförhållanden; litteraturen blir till synes en fråga om rättvis fördelning. Så låt mig i stället säga något om tre välförtjänt nominerade poeter – och i förbigående nämna att åtta av årets 14 nominerade böcker är diktsamlingar, vilket som alla förstår är sällsynt många.

Med motiviskt genomkomponerade diktböcker som ”Solaris korrigert”, en gripande språkhybridisk framtidsfantasi om livet på en oljeplattform år 2480, och ”Herbarium” (nominerad av Nordiska rådet 2009), en stilistisk och historisk inventering av blomman som emblem och produkt, har norske Øyvind Rimbereid etablerat sig som en av Nordens mest egenartade poeter.Rimbereids senaste utgåva, ”Jimmen”, består av en enda lång dikt – om en häst. Jimmen och hans åkare kör sopor i Stavanger, tiden är 1970-tal, de sista resterna av småskalig lantkultur försvinner i rasande fart från städerna. Oljan väller in, bilarna tar över. Rimbereids berättande växelsång, där hästen har ett rytmiskt stramt, om fornnordiska erinrande idiom och körkarlen uttrycker sig på en formellt lösare, inte alldeles lättbegriplig dialekt, är både socialhistorisk fantasi och tidlös allegori. Jimmen är 14 år – eller 14000 år.

Annons
Annons
Annons