Annons
X
Annons
X

Chambertronica testar gränserna

NYKOMPONERAT Kammarmusik + elektronica = sant. I alla fall när sex musiker söker sin genre med datorer, synt, blockflöjt, fiol och slagverk. Ikväll har Chambertronica premiär på Uppsala konserthus och nästa vecka släpps skivan med samma namn.

Electronicamusikerna Olle Cornéer, Håkan Lidbo, Lisa Nordström repeterar styceket >&< (Större än & mindre än) tillsammans med Anna Petrini på en modern variant av en kontrbasblockflöjt.
Electronicamusikerna Olle Cornéer, Håkan Lidbo, Lisa Nordström repeterar styceket >&< (Större än & mindre än) tillsammans med Anna Petrini på en modern variant av en kontrbasblockflöjt. Foto: INGVAR KARMHED

Lyssna

Utdrag ur Chambertronicas Escher

Utdrag ur Chambertronicas Slice & Repeat I: Flogging a Digesting Duck

Utdrag ur Chambertronicas HL. vs. GK

Annons
X

Utdrag ur Chambertronicas > & <

När marimbatonerna studsar iväg, tar vägen genom mikrofonen in i datorn och kommer ut i en slinga som snor sig runt kontra­basflöjten, så är det svårt att förstå var musiken kommer från. Den böljar fram och tillbaka, en kvinnoröst frigör sig in bland ljuden, för att strax landa i rytmiskt pumpande datorer.

Ljuden gifter sig med varandra som om de urgamla, akustiska ­instrumenten alltid jobbat ihop med den högteknologiska ljudvärlden: violinens akustiska kropp ihop med ljud från yttre rymden, techno- och housemusikens kultinstrument, Roland 303-synten med sitt karaktäristiska bloink-bloink-ljud, ihop med handtrumman, fiol och blockflöjt.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    När vi kliver in över tröskeln till den lilla röda stugan, inbäddad i djupa snödrivor på Värmdö, luktar det kaffe och de graciösa whippethundarna Annika och Malin filmstjärneposerar självmedvetet bland datorer, sladdar och ”vanliga” musikinstrument. Här repeterar tre elektronica­musiker tillsammans med tre musiker från den traditionellt akustiska världen. Tillsammans söker de vägen fram mot sin nya genre: chambertronica.

    –Kammarmusiken har länge sökt nya uttryck, och nu är elektronican där också, säger Håkan Lidbo, som är en av initiativtagarna till projektet att låta tre ­sinsemellan helt olika elektronica­musiker komponera musik för både sina egen ljudvärld och den klassiska.

    Det började med att han och violinisten George Kentros ”satt och gnällde” över sakernas tillstånd, musikens till exempel. Men istället för att ruttna ihop helt så bestämde de att föra samman sina två ljudvärldar: Håkan Lidbos ­datoriserade elektronicavärld och den klassiskt skolade George Kentros kammarmusikvärld.

    Nu stod de två i och för sig inte så långt i från varandra från början. Håkan Lidbo har skapat ­musik i många år, allt från super­smal knastrig minimalism till ­låtar till Melodifestivalen, men med tyngdpunkt på techno- och housemusik. Och George Kentros är en av den nutida musikscenens verkliga rotorblad, ständigt ute på nya jaktmarker, och medlem av den sedan många år väletablerade nutidamusikgruppen Pärlor för svin.

    Men även om avståndet inte är långt mellan dem, så måste de ändå ställa öronen på vid gavel.

    –Det gällde att hitta musiker från bägge sidorna som klarar att gå varandra till mötes, så att inte den ena genrer skulle ta över, ­säger Håkan Lidbo.

    Förutom Lidbo och Kentros kom gruppen att bestå av Anna Petrini, som spelar alltifrån 1400-talsmusik till nutida på blockflöjtsfamiljens alla medlemmar och storlekar, soloslagverkaren Mika Takehara som främst arbetar med modern musik, verksam i både Sverige och Japan, Lisa Nordström som är electronicamusiker och flöjtist, med i gruppen Midaircondo samt Olle Cornéer som arbetar med konceptuella ljudinstallationer, electro och house.

    Att de lyckats hitta rätt känns snabbt i stämningen i rummet, under både spelning och fikaprat. De testar, lyssnar, garvar, spelar, bryter, tar om. Ibland lite sladd- och datorstök och så ett visst bry med att stämma elektronik och blockflöjt.

    –Är det verkligen ett a, frågar Olle Cornéer och vrider på sin Rolandknapp.

    –Japp, svarar Anna Petrini och tutar i sin flöjt, en modern variant av en kontrabasblockflöjt och som definitivt inte liknar det som vissa har gömt i sitt traumaminne från skolan.

    Kvällen kommer att börja med att Mika Takehara, Anna Petrini och George Kentros spelar ”vanlig” musik i foajén, som går över i live­mötet mellan alla sex, för att avslutas med en ”elektronicaklubb” efter konserten.

    Nyfikenheten är stor på hur publiken kommer att uppföra sig, ifall lokalen kommer att locka fram de traditionella konserthuskoderna.

    –Vem vet, vi kanske stöter bort publiken från bägge världarna, säger Olle Cornéer och de konstaterar att en del i det nya spännande vore att kunna turnera och låta chambertronican möta olika typer av lokaler allt från konsertsalar till klubbar och ölhak.

    De tror nog alla att den elektronica­vana publiken har en lägre tröskel än den klassiska att kliva över.

    –Men folk lyssnar inte längre lika kategoriskt, nu blandar man nutida, jazz, improvisation och pop, säger Lisa Nordström och får medhåll av de andra om att de två världarna, många gånger lika elitistiska och utestängande bägge två, öppnar sig mer och mer och att popen, konstmusiken och elektronican närmar sig varand­ra.

    Idag är all musik också tillgänglig för alla på ett helt annat sätt än förr, påpekar de. Även den som inte suttit på sin kammare och övat skalor kan med hjälp av datorer skapa musik, av alla slag.

    –Det går liksom inte att vara så elitistisk som förr, säger Håkan Lidbo.

    Gruppens musik är helt nykomponerad av de tre elektronica­musikerna. Tidigare har George Kentros, som vid besöket i stugan satt fast i ett flyg från Japan, prövat att gifta ihop redan existerande klassisk musik och elektronik på skivan There are no more four seasons.

    Där har han och Mattias Petersson, elektronisk musiker och ljudkonstnär, gett sig på ­Vivaldis Årstiderna. Det är ett försök att bemöta den som nutida musik, för barockmusiken var ju 1700-talets nutida musik, och lyssnaren får allt från klassisk fullblodsviolin till en helt frisläppt ljudvärld, ibland med spräckta, nästan plågsamma ljud.

    –Ja men ibland måste det göra ont, slår Håkan Lidbo fast.

    Varför det?

    –Vi måste utforska ljuden, även de fula, och se vad vi kan finna, och om det fula kan göra det vackra vackrare.

    –Nej, det är mer friktion det handlar, protesterar Lisa Nordström. Vad är vackert eller fult? Begrepp som skönhet förändras.

    Ont gör det dock inte när de sätter igång igen. Mika Takeharas klubbor far mjukt över den stora marimban som Lisa Nordström tar i sin dator, lägger det och sin egen röst i slingor, och basblockflöjtens pockar på i ett samtal med Rolandsyntens omgjorda sound, musik som ibland verkar förvirrat sökande och vid andra tillfällen trosvisst technosvängande.

    Även samspelet är ett möte mellan två olika traditioner. De tre klassiskt skolade musikerna har slitit i många år med sina ­instrument. Medan den som skapar musik i datorn, kanske suttit på sin kammare.

    –Så jag har fått göra något jag inte gjort sedan jag spelade piano i småskolan, säger Håkan Lidbo.

    –Öva.

    Annons
    Annons
    X

    Electronicamusikerna Olle Cornéer, Håkan Lidbo, Lisa Nordström repeterar styceket >&< (Större än & mindre än) tillsammans med Anna Petrini på en modern variant av en kontrbasblockflöjt.

    Foto: INGVAR KARMHED Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X