Annons
X
Annons
X
Sverige
Analys

Göran Eriksson: Centern rusar i ny SvD/Sifo – högsta siffran på 26 år

Centerpartiet har växt med över två procentenheter sedan Moderaterna öppnade dörren till Sverigedemokraterna i riksdagen – och förklarade sig vilja fälla regeringen med SD:s stöd. Annie Lööf och Centern sa blankt nej.

Det är nästan 30 år sedan avståndet mellan Centern och Moderaterna var så här litet i en Sifomätning.

(uppdaterad)
Opinionsmätningar
Foto: Kalle Källström

Det här är mätningen som Anna Kinberg Batra inte behöver.

Den pekar på att – i alla fall på kort sikt – har Moderaternas utspel om ett nytt förhållningssätt till Sverigedemokraterna varit ett självmål.

SvD/Sifo har gjort en extra väljarbarometer för att undersöka effekterna av Moderaternas positionsförändring, som ledde till att Alliansen splittrades i regeringsfrågan.

Annons
X

Mätningen inleddes bara några dagar efter M-utspelet, och i den nya väljarbarometern registrerar Centerpartiet en statistiskt säker uppgång med 2,3 procentenheter, jämfört med den ordinarie väljarbarometern i januari. Centern får 11,6 procent i den här mätningen. Det är den högsta SvD/Sifo-siffran för partiet sedan sommaren 1990.

Foto: Kalle Källström

Kristdemokraterna ökar också signifikant, men hamnar med 3,9 procent fortfarande under riksdagsspärren.

I den här mätningen – till skillnad mot i januari – är Alliansen större än de rödgröna, försprånget är 1,9 procentenheter. SD-kritiska väljare har alltså inte – tvärtemot vad Socialdemokraterna hoppades – flytt från Alliansen över blockgränsen. Socialdemokraterna backar till nivån man hade i decembermätningen, men nedgången är inte statistisk säker.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Moderaternas tillbakagång är inte statistiskt säker. Men partiet stannar på 19,8 procent och har inte haft så här svagt stöd i någon mätning efter Alliansens bildande sensommaren 2004 – vid ett möte hemma hos Centerledaren Maud Olofsson i Högfors.

    Det är värt att notera att det då var Moderaterna och Centerpartiet som var motorerna i det borgerliga integrationsprocessen.

    De nya Moderaterna rörde sig mot mitten och Centern var på väg åt höger – resten är svensk politisk samarbetshistoria.

    I dag pågår i stället en hårdnande maktkamp mellan de båda partierna, och den har spelats upp offentligt de senaste veckorna.

    Det var torsdagen den 19 januari i år som M bjöd in till pressträff med Anna Kinberg Batra, för att tala om några ”för Moderaterna prioriterade frågor”.

    Moderatledarens besked var att partiet ändrat sig, och nu förordade att Alliansen borde lägga fram en gemensam budgetmotion så snart som möjligt.

    Det låter kanske inte dramatiskt, men skulle göra det möjligt för SD att rösta på Alliansens budgetmotion, precis som hösten 2014. Den skulle då få stöd av en majoritet i riksdagen, och därmed skulle regeringens budget falla – och med den i praktiken regeringen Löfven.

    Hittills hade Kristdemokraterna varit det enda Alliansparti som förespråkat detta, men nu anslöt sig alltså Moderaterna. Båda partierna är beredda att låta en Alliansregering ta över regeringsmakten, även när de fyra borgerliga partierna är mindre än de rödgröna.

    Det kan varken Liberalerna eller Centerpartiet tänka sig.

    Foto: Kalle Källström

    ”Skulle Alliansen tillsammans med Sverigedemokraterna i nuvarande parlamentariska läge fälla regeringen ger vi Sverigedemokraterna möjlighet att bestämma agendan för hur Sverige ska styras. Det kommer inte Centerpartiet att medverka till”, skrev Annie Lööf i SvD. Och varnade för politiskt kaos.

    Anna Kinberg Batra tog ännu ett steg på den där pressträffen när hon förklarade att Moderaterna nu ville ”bryta låsningen” med SD i riksdagen, och kan tänka sig att samarbeta med partiet i sakfrågor i riksdagens utskott. Den linjen fick hon inte ens med sig KD på.

    Det finns flera skäl till Moderaternas positionsförändringar – ett av de viktigaste är förstås att det öppnar flera möjligheter för M att nå regeringsmakten.

    Det har också funnits ett tryck underifrån i partiet – och många M-väljare tycker att det är rätt.

    Dessutom har M-ledningen stressats av Centerns framgångar i opinionen, men också i när väljarna bedömer partiledarna. Annie Lööf åtnjuter högre förtroende än Anna Kinberg Batra.

    En bieffekt av den nya linjen skulle – hoppades M-ledningen – bli att Centern utmanades. Det skulle bli uppenbart för väljarna att Annie Lööf inte på allvar – trots sin hårda retorik – utmanar regeringen Löfven. Moderata ungdomsförbundet har sammanfattat budskapet i en tweet: ”I Centerpartiets Sverige styr Stefan Löfven”.

    I onsdags skrev Anna Kinberg Batra en debattartikel med rubriken ”M vill att Alliansen snarast lägger en gemensam budget”. Det ser ut som ett angrepp på regeringen Löfven, men riktar förstås också ett anklagande finger mot Centerpartiet, och Liberalerna.

    Det är möjligt att de effekter som Moderaterna hoppas på uppstår, på längre sikt. Kanske växer pressen på C och L att överge linjen att SD ska isoleras. Kanske är det politiskt omöjligt för Annie Lööf att – efter ett val – medverka till att Sverige styrs av Socialdemokrater, i stället för av Moderater?

    Men de första veckorna efter att M tog det stora steget präglas av något annat. Avståndet mellan C och M är nu 8,2 procentenheter och man får göra en tidsresa tillbaka till 1989, för att hitta en Sifomätning där Centern låg lika nära.

    Sverige var inte med i EU, svensk ekonomi var överhettad, arbetslösheten var 1,5 procent. Kjell-Olof Feldt var finansminister i en krisande regering. Öresundsbron var inte byggd, Olof Johansson var Centerledare och Mona Sahlin ett politiskt löfte.

    Det var en annan värld, en annan tid.

    Men Centern har inte varit större än Moderaterna sedan 1979, och den nuvarande M-ledningens nervositet över C:s framgångar det senaste året har för en utomstående framstått som överdrivna och snudd på komiska.

    Den här väljarbarometern antyder i stället att nervositeten kan ha varit befogad. Kanske har Moderaterna skäl att vara rädda för Centern?

    Foto: Malin Hoelstad
    Annons
    Foto: Kalle Källström Bild 1 av 4
    Foto: Kalle Källström Bild 2 av 4
    Foto: Kalle Källström Bild 3 av 4
    Foto: Malin Hoelstad Bild 4 av 4
    Annons
    X
    Annons
    X