Annons

Celibatet är inte del av katolska kyrkans lära

GUDSGEMENSKAP. De protestantiska kyrkorna och kyrkorna i öst tillåter och i vissa fall uppmuntrar att präster ingår äktenskap. Att den katolska kyrkan håller fast i celibatet beror inte på läran utan har en disciplinär funktion.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

De senaste årens avslöjanden av sexuella övergrepp mot minderåriga på katolska skolor och barnhem har lett till en storm av kritik i medierna och till skarpa angrepp mot den katolska kyrkoledningen. Majoriteten av de åtalade är präster, och även om det i flertalet fall inte har gått att styrka brott, har utredningarna ändå lett till många erkännanden och fällande domar i civila domstolar. Biskopar har tvingats avgå, och i USA har den katolska kyrkan fått betala skyhöga skadestånd till offren. Påven har offentligen tagit avstånd från den slappa hanteringen av dessa övergrepp, som enligt kyrkans lära betraktas som en svår synd, och uppmanat de skyldiga att självmant underställa sig rättslig prövning och dom.

I mediedebatten har dessa sexskandaler lett till att pliktcelibatet för katolska präster åter kommit i skottgluggen och angripits med retoriska vapen hämtade från reformationstidens, upplysningens och 1800-talets antikatolska arsenal. Skarp kritik har också riktats mot att de kyrkliga myndigheterna mörkat dessa övergrepp och, som det heter, försökt skydda förövarna. Men när Vatikanen för några år sedan aviserade en strängare prövning av prästkandidaterna för att undvika att män med en öppet homosexuell läggning skulle antas till präster var det annat ljud i skällan. Då talades det om diskriminering och homofobi, och homosexuella organisationer i en rad katolska länder protesterade mot beslutet. Faktum är dock att en stor del av de sexbrott som nu uppdagats varit av homosexuell natur och riktats mot pojkar i tonåren. De flesta fallen är från perioden 1965–1985 med en topp under 1970-talet, då det fanns en stark tilltro till samtalsterapi och då samtidigt en ny, mer positiv syn på sexualitet höll på att slå igenom i den katolska kyrkan. Psykoterapi ansågs vara ett det bästa botemedlet, och många av de normbrytande prästerna och ordensmännen fick därför genomgå olika psykoterapeutiska behandlingsprogram.

Annons
Annons
Annons