Annons

Janerik Larsson:Cecilia Malmström om frihandelns framtid

Malmström
Malmström Foto: Pontus Lundahl
Publicerad

I fredags följde jag tre av EUs handelskommissionär Cecilia Malmströms framträdanden i Stockholm.

Kl 08 ett frukostmöte på public affairs-konsulten Prime, kl 10 ett seminarum i Europahuset om ”EU, USA och Kina – vad händer i det globala handelsspelet” med Kina-experten Malin Oud och USA-experten Anna Wieslander (Atlantic Council) samt under hela eftermiddagen Frivärlds-seminarium med Carl B Hamilton, Christofer Fjellner, Karin Svanborg-Sjövall, Fredrik Erixon, Johan Britz, Lars Trägårdh och Mikael Odenberg.

Det jag tyckte var Malmströms viktigaste och intressantaste poäng formulerades tydligast av Carl B Hamilton när han ställde frågan om inte EU framöver tydligt borde agera som en frihandelns kraftfullt agerande ”världspolis”.

Annons

Malmström underbyggde en sådan tanke med att redovisa de många framsteg  med nya frihandelsavtal som EU nu kan notera.

Det största och viktigaste är avtalet med Japan som ju innebär inte bara att EU kliver fram som en viktig, global frihandelsavtal utan även att Japan gör så. Avtalet omfattar 630 miljoner människor och en tredjedel av den globala bruttonationalprodukten.

Malmström pekade också på de viktiga fördelar just det avtalet kan ge svenska företag framöver.

Frihandeln har, noterade hon, lite paradoxalt fått mycket större uppmärksamhet på grund av president Trumps motstånd mot alla multinationella överenskommelser:

-        Resonemanget verkar på många håll vara att om Trump är emot så måste det vara bra.

När Malmström tillträdde som handelskommissionär demonstrerades det världen över mot frihandeln och i synnerhet mot den del av avtalen som säkerställer rättssäkra villkor för företag som investerar inom avtalsramen. Det är ett juridiskt arrangemang som funnits i många decennier och som kallas ISDS ( investor-state dispute settlement). Det är ett mycket bra system som säkerställt viktiga investeringar i många av världens fattigaste länder där ingen annars skulle våga investera på grund av den osäkerhet som råder där.

Malmström betonade att under hennes tid har ISDS fått en mer domstolsliknande transparens och att hon gärna skulle se att man framöver tog steg som gjorde ISDS till ett FN-system.

Vid sidan om Japan-avtalet berättade Malmström om kommande frihandelsavtal med Vietnam, Singapore, Mexico, Australien, Nya Zeeland, Indonesien etc. Hon framhöll särskilt pågående förhandlingar med Mercosur (Brasilien, Argentina, Uruguay, Paraguay). Vidare pekade hon på Japans roll när det gällt att förverkliga TPP-avtalet mellan en rad asiatiska länder (inte Kina) efter att Trump drog USA ur det avtal som framförhandlats under president Obama.

Det främsta hotet mot det globala frihandelssystemet är Trump-administrationens underminerande av världshandelsorganisationen WTO. Här gör EU och Japan nu ett försök att få till stånd ett avtal med USA om att avskaffa industrisubventioner och förbjuda tvångsöverföring av teknologi (som Kina sysslar med).

Med USA söker EU också få till stånd mindre avtal som dels helt avskaffar tullarna på industrivaror dels skapar gemensam standard inom läkemedel, cyber, förarlösa bilar, nanoteknologi mm.

EU-kommissionens mandat löper ut efter att en ny kommission formats efter EU-parlamentsvalet i maj och sannolikheten är stor att det där kommer att finnas ett starkare motstånd i EU-parlamentet mot frihandeln.

Malmström noterade dock med tillfredsställelse att det finns breda pro-europiska rörelser i flera EU-länder och på det globala planet var hon också optimistisk:

- Jag tror att protektionismen kommer att ge vika. Protektionismen slår nu tillbaka mot USAs ekonomi.

- Nu gäller det att stå upp för den världsordning vi skapat!

-Hon talade med värme om EU ”detta trögrörliga lilla monster” men ser kampen mot protektionismen som en viktig framgångsväg eftersom alla vet att protektionismen alltid innebär fördyringar och alltid drabbar de svagaste.

Det finns givetvis alltid mera att göra. Det konstaterade Fjellner när han såg tillbaka på sina 15 år i EU-parlamentet:

- Japan-avtalet omfattar t ex inte digital handel.

Han kritiserade också EUs agerande på viktiga områden: GDPR, GMO.

Karin Svanborg-Sjövall citerade Bastiats ”det man ser, det man inte ser” och pekade på Global Trade Alerts varningar för all dold protektionism som nu döljs bakom tal om miljö och hälsa. Hon menade också att frihandelsmotståndet är mycket mer professionellt, välorganiserat och välfinansierat (av kommersiella intressen och inte minst från Ryssland) än de flesta inser och hänvisade till rapporten The Spiral of Silence (ECIPE).

Johan Britz, opinionschef på Svenskt Näringsliv, redovisade färska opinionsdata om svenskarnas syn på frihandel. Det motiverar mycket mer optimism, menade han. 85% tycker det är bra om Sverige verkar för mer frihandel i världen. Även SD:s väljare är frihandelsvänner vilket tyder på att EU-motståndet mera beror på allt förtal av ”EU-byråkratin” än på insikten om den betydelse EUs frihandelsarbete har för svenskt välstånd. Han pekade på vikten att fackliga ledare förklarar frihandeln för sina medlemmar.

Fredrik Erixon kom med ett intressant bidrag till diskussionen om populismen när han sa att han ser den som ”ett utslag av nöjdhet”, av att många inte uppskattar samhälleliga förändringar. Många har en känsla av att förändring inte längre behövs.

Det tror jag är en poäng som tål fördjupas. Om vi i västvärlden inte längre är tillräckligt hungriga på att åstadkomma förändring så kommer produktiviteten inte att ta fart igen – och då kommer makthavare att lastas för något de knappast kan kontrollera.

Här vill jag skjuta in att jag tidigare på denna plats pekat på demografins roll för en sådan brist på hunger efter utveckling och därmed samhällsförändringar.

Cecilia Malmströms framträdande gav verkligen en positiv bild av EU och dess roll som annars saknas eftersom medielogiken alltid prioriterar kritik framför att peka på det goda.

Vi i Sverige ska vara glada över att vi inte haft den massiva kampanj under decennier som britterna upplevt från den hårda brittiska högerns stora mediehus som aldrig gav EU-medlemskapet en chans utan som med systematiska lögnkampanjer skapade grunden för den Brexit som nu ter sig så svår att förena med en god fortsatt ekonomi.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons