Recension

Soul providenceCarleen Anderson

Under strecket
Publicerad
Annons

Såväl neomodernismen som bockskägget tog tillfället i akt att hävda estetisk revansch när acid jazzen knäppte en Gabicci-cardigan runt all brittisk soul vid 90-
talets intro. Att höra Carleen Andersons stämma är en resa till just den tiden då hennes soulpipa i fronten av Young Disciples lämnade ett av
den erans mest bestående
intryck.
I dag har hon mognat, men spår som My door is open skulle galant ha platsat som extraspår på tolv år gamla Road to freedom. Den finstämda duetten med Paul
Weller och congasgospeln i Sweetness är två höjdpunkter på detta soulalbum av mycket moget brittiskt snitt.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons