Annons
X
Annons
X

Cancerpatienter måste få en chans att komma tillbaka

Vi har en ny stor utmaning i modern cancervård. Vi är bra på vårt jobb. Våra patienter överlever. Men har vården beredskap att ta hand om dem? Den frågan ställer sig fyra psykologer och psykiatriker som själva arbetar med cancerrehabilitering.

Bakom varje cancerdiagnos finns en människa, runt varje människa en familj, runt varje familj ett samhälle. Cancersjukdom berör inte enbart den som själv har sjukdomen, den berör ett helt socialt system. Det kan vara du, din partner, vän, förälder, arbetskamrat, fotbollstränare eller ditt barn.

Vi är alla i det här landet cancerberörda, direkt eller indirekt. Därmed ligger det i allas vårt intresse att skapa ett samhälle där ordet cancer även kan förknippas med rehabilitering och ett liv fortsatt fyllt av möjligheter och egenvald riktning.

Utvecklingen inom cancervården har gjort stora framsteg de senaste årtiondena. Allt fler människor överlever i dag sin cancersjukdom. Fler människor lever också längre med cancer. Vi har blivit bättre på att upptäcka cancer, vi har fått fler och mer effektiva behandlingar och vi har blivit bättre på att bromsa cancersjukdomen och lindra symtomen när den inte går att bota. Detta är glädjande men ställer oss inför ett nytt problem: hur kan vi hjälpa våra patienter till ett gott liv?

Annons
X

När Socialdepartementet i dag öppnar en konferens om framtidens cancervård är vår nya stora utmaning cancerrehabilitering.

Vi vet att en cancerdiagnos i sig påverkar en människa på alla plan: fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Det kan handla om smärta, lymfödem, illamående, depression, ångest, ekonomi, familj, sexuell hälsa och existentiell oro. Behandlingstiden är ofta lång och biverkningarna uttalade. Människor som är botade från sin cancer kan ha kvarstående biverkningar. Människor som lever med cancer och bromsande behandling lever dessutom fortsatt med följderna. För att man skall kunna återvända till arbete och ett väl fungerande liv under och efter cancersjukdom behövs rehabilitering.

De sociala konsekvenserna av cancersjukdom och de ofta långvariga behandlingarna har kommit i ökat fokus. Det har blivit tydligt att sjukskrivningarna ibland behöver vara långa och att vägen tillbaka, efter behandling eller under behandling för kronisk sjukdom, måste göras enklare.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    De allra flesta som drabbas av en cancerdiagnos i arbetsför ålder vill, längtar efter och kämpar för att komma tillbaka. Med adekvat hjälp kan de också göra det.

    Dietister, kuratorer, läkare, specialistsjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, psykologer, psykoterapeuter, diakoner med flera ingår alla i det multiprofessionella team som kan behövas kring en cancerpatient. Det är vår uppgift att se vilka som behöver hjälp och vilken hjälp som behövs. Rehabilitering är inte en insats som man kan ”bocka av” och sedan vara färdig med. Rehabilitering är en kontinuerlig process som måste integreras i hela patientens vård, från diagnosbesked och framåt.

    Vi kan i dag erbjuda behandling och rehabilitering som innebär minskat lidande, ökad livskvalitet och bibehållen arbetsförmåga för många patienter och utvecklingen av nya metoder går snabbt framåt. Men resurserna är knappa och ojämnt fördelade.

    Inom svensk cancervård räddar vi allt fler cancerpatienter, men vi lämnar många av dem i sticket avseende stöd och behandling till att återfå ett bra liv. Om vi inom vården och samhället inte tar vårt ansvar för dessa patienter och satsar på rehabilitering står vi inför frågan: vad vi har räddat dem till? Vi menar att cancerrehabilitering måste bli en integrerad del av en hållbar cancervård för ett hållbart samhälle. Vi inom cancervården måste ta vårt ansvar för våra patienter och deras närstående genom att se hela människan och inte bara sjukdomen!

    Ett första steg är taget; i de regionala cancercentra som nu byggs upp i landet kommer det att krävas en plan för hur rehabilitering och psykosocialt stöd skall organiseras och följas upp. Det är bra. Låt oss se till att det också blir konkret verklighet. Då kan vi inte bara svara upp mot den utmaning som ställs i att möta ett växande antal cancerberördas rehabiliteringsbehov, vi kan också förebygga oerhört mycket ohälsa och lidande.

    Ordet cancer kan associeras med död och lidande. Vi kan mycket mer än så. Vi kan hjälpa människor med cancer och människor som har haft cancer till ett bra liv. Vi behöver knyta ihop ordet cancer med ett nytt ord: rehabilitering.

    Genom cancerrehabilitering för rätt behov, i rätt tid och på rätt nivå optimerar vi cancervården. Kunskapen finns. Kompetensen finns. Nu måste rehabiliteringen göras tillgänglig för alla som behöver den!

    PIA DELLSON

    onkolog och psykiater, ordförande i Svensk förening för psykosocial onkologi och rehabilitering

    MARIA HELLBOM

    leg psykolog, fil dr

    båda på Sektionen för cancerrehabilitering, Skånes Onkologiska klinik

    PATRIK GÖRANSSON

    leg psykolog, rehabiliteringskliniken, Hallands sjukhus, Halmstad

    MONIKA KÖNIG

    psykiater, sektionen för cancerrehabilitering, Onkologkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X