X
Annons
X
Recension

Maria by Callas Callas drömde om man och barn – men valde sången

Maria Callas uppfyllde alla krav på en tragisk operahjältinna. Kärlekslivet och bråken med olika operahus gjorde hennes liv till en följetong i veckopressen. Men när alla bråk och allt skvaller har sjunkit undan finns ändå rösten kvar.

”Norma” i Paris 1965. Foto: Nonstop Entertainment

Håret reser sig på armarna när Maria Callas stämmer upp i arian "Ah, quanto cielo!" ("Åh, hur mycket himmel!") ur "Madame Butterfly" när hon möter sin blivande make kapten Pinkerton. (Vi i publiken vet ju hur illa det kommer att gå.) Callas röst är som en låga som stiger allt högre i ett allt starkare lyckorus som speglas i hennes enorma svarta ögon, stora leende och skälvande näsvingar. Hon är ett med rollen i sin långa, smärta gestalt. Det går inte att stå emot. Publiken på La Scala reser sig i jubel.

Och så var det varje gång hon uppträdde. Hon gav allt. Och publiken tog emot henne.

”Norma” i Paris 1965.

Foto: Nonstop Entertainment Bild 1 av 3

Maria Callas.

Foto: Nonstop Entertainment Bild 2 av 3

Aristoteles Onassis och Maria Callas.

Foto: Nonstop Entertainment Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X