Recension

By the way

Under strecket
Publicerad
Annons

På omslaget till By the way sitter det en klisterlapp som säger ”By The Way, the follow-up to 1999's Album Of The Year, Californication. 16 songs. Over 70 minutes of music”. Det är en otroligt rolig sticker. Det är nog avslutningen som är allra festligast; 16 låtar, över 70 minuter musik. Som om någon skulle greppa skivan och säga, ”ja är det över 70 minuter musik, det avgör saken, då tar jag den”.

Personligen misstänker jag att det är helt andra saker som får presumtiva konsumenter att bära med sig Red Hot Chili Peppers nya till kassan. Från början, i mitten av 1980-talet, handlade det nog mycket om att Chili Peppers var lite knäppa och deras mix av funk och punk svängde på rätt bra. Nu har de lämnat mycket av det där bakom sig, på By the way märks deras funkrötter väldigt lite faktiskt. Nu är det något annat som lockar och drar med RHCP.

Annons
Annons
Annons