C-vitaminens roll känd redan 1753

Den hittills största vetenskapliga utvärderingen visar att C-vitamin inte förhindrar förkylningar men möjligen kan förkorta sjukdomstiden. Några andra hälsobefrämjande effekter upptäcktes inte heller, mer än att C-vitamin botar skörbjugg. Den sanningen har bestått sedan 1753 och utgör en remarkabel framgångssaga i medicinhistorien.

Under strecket
Publicerad
Annons

Numera är det självklart att alla medicinska behandlingar ska testas i kontrollerade studier. Evidencebaserad har blivit det ständigt upprepade modeordet.
Den första riktiga kliniska prövningen gjordes dock
redan 1747 och den löste en av de stora medicinska gåtorna.
Skörbjugg har krävt otaliga liv, främst bland sjömän på långresor. Tack vare den skotske
numera legendariske skeppsläkaren James Lind upptäcktes mycket tidigt ett botemedel mot denna fruktade sjukdom.
Han började i den brittiska flottan 1739 där han snart blev medveten om skörbjuggens härjningar och började läsa allt han kom över i ämnet.
När han 1747 blev skeppsläkare på fartyget Salisbury beslutade han sig för att testa tänkbara
botemedel och kom på så sätt
att genomföra historiens första kliniska prövning.

Han delade in tolv besättningsmän som fått skörbjugg i sex grupper med två i varje. De sjuka sjömännen fick pröva sex olika tänkbara preparat: cider, svavelsyra utblandat i vatten, vinäger, havsvatten, en pasta med bland annat vitlök och senapsfrö och ett lyckligt lottat par fick äta två apelsiner och en citron om dagen.
Resultatet kom osedvanligt snabbt och var otvetydigt. Efter bara sex dagar var fruktätarna så mycket bättre att de kunde börja arbeta igen.
Året efter lämnade James Lind flottan för universitetet i Edinburgh, där han 1753 publicerade sin avhandling, Treatise of the Scurvy, om hur skörbjugg kunde undvikas.
Man skulle kunna tro att det brittiska amiralitet snabbt tog till sig den nya kunskapen, men icke. I stället negligerades eller förlöjligades James Linds arbete.

Annons
Annons
Annons