X
Annons
X
Recension

Söderkåkar Buskispärla också för folk under 65

Boulevardteatern är för tillfället förvandlat till pensionärsborg. Här spelas den gamla lustspelsklassikern Söderkåkar eftermiddagar och kvällar samtidigt som Anneli Kinnunen då och då gästspelar med operetten Fågelhandlaren.
Michael Segerström har förlängt sommaren genom att spela buskis på hösten, under tak. Och så väl lyckas uppsåtet att en fluga vaknat och aningen förvånad surrar runt bland publiken och sniffar på träkåkarna på scenen. Här står den välbekanta gården med ett stort, fint och ett litet, gemytligt hus.

Här bor två ungdomar som älskar fast föräldragenerationen ständigt bråkar med varandra. Nej, det är inte Verona. Gideon Wahlberg var säkert inspirerad av Shakespeares Romeo och Julia men han förlade handlingen
till ett Söder med utedass och syrener.
Teaterdirektör Michael Segerström och regissören Anders Wällhed har bearbetat texten rejält. Man har lagt till en ramhandling där grabben Albin, han som tar sin ingenjörsexamen mot slutet av pjäsen, får lägga ut texten om folkhemsbygge och samtiden, typ "det tog 70 år att bygga välfärden och 15 år att riva ner den".
Segerström & Wällhed har dessutom lagt till en mängd musiknummer. Ensemblen sjunger varsin sång - Monica Nielsen en fransk 50-talsvisa, Claes Vogel jazzar till det med klarinett, Carl Johan De Geer kompar med trombon och så där håller det på. Kul, bra men det stannar upp skeendet.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X