X
Annons
X
Recension

Kalle och chokladfabriken Burton överträffar förra filmversionen

Kalle och Chokladfabriken är starkt moraliserande. För de elaka barnen går det illa, för de snälla går det hur bra som helst.

Om inte förr, så så snart portarna till Willy Wonkas chokladfabrik slås upp och vi välkomnas av en fullständigt förryckt show som genomförs av trädgårdstomtarnas släktingar som inom kort brinner upp, står det, om någon nu tvivlat, helt klart att Tim Burton är rätt regissör för jobbet; att adaptera en av världens mest älskade barnböcker och överträffa den förra, strålande filmversionen från 1971.

I Kalle och chokladfabriken, berättelsen om den fattige pojken som har den osannolika turen att bli ett av fem barn på jorden att vinna ett besök på den hemlighetsfulla, mytomspunna fabrik där det världsberömda, ofattbart läckra godiset tillverkas, får Burton excellera i allt det han är bäst på. Såsom fantastiska, scenografiska drömmar – såsom indiska palats i ren choklad, hallucinatoriskt färgsprakande landskap av godis samt maskiner och manicker så märkliga att ingen riktigt förmår kontrollera dem.

Kalle och Chokladfabriken är starkt moraliserande. För de elaka barnen går det illa, för de snälla går det hur bra som helst.

Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X