Brutalt rånförsök i spelbutik Folkhemmets skördetid präglade min far

Under strecket
Publicerad
Annons

onsdagar Richard Swartz/Anna Larsson torsdagar Cordelia Edvardson/ Lars Ryding Fredagar Clemens Poellinger/Susen Schultz Lördagar Karin Thunberg Söndagar Rolf Gustavsson
Mors och fars yrkesverksamma liv gick till slut ungefär jämnt upp. Märkta av de magra åren tog de sällan för sig av de små glädjeämnen som erbjöds senare.
kolumn | Söndag 29 december
NORREKÅS Häromdagen tog vi ett ljust farväl av Gustav, min far. Änkeman sedan två år. En energisk, skötsam och anonymt lojal medborgare, präglad av drömmen om folkhemmet. Per Albin hänger fortfarande på väggen. Far och mor tillhörde den generation vars bästa tid kom med pensionen. De fick till slut knappt tjugo hyggliga år tillsammans. Båda dog förnöjda, men var de någonsin lyckliga?

– Lycka? Det är nog att begära lite för mycket av livet, skulle de svarat. Livet gjorde dem båda till krassa realister.
När jag hämtar plastpåsen på Ystad lasarett med fars överblivna tillhörigheter letar jag i mitt minne. Påsen innehåller struntsaker; kläder, tandborste,
rakhyvel, en billig klocka som följt med någon prenumeration, ett par brev, en orörd ”After eight” och en plånbok med tjugo kronor.
I plånboken ligger fars körkort. Det var hans livs stora erövring att han i fyrtioårsåldern lyckades ta körkort. Det öppnade världen.
Fram tills dess jobbade han på lagret på Hammenhögs Frö. Far luktade alltid kemikalier på fingrarna och han avskydde sitt arbete. På fritiden cyklade han omkring och skötte sina bisysslor, ABF:s bibliotek, idrottsföreningens kassa, värvade prenumeranter åt Folket i Bild och Aurora och försäkringar åt Folksam. När han också blev lokal radskrivare åt Ystads Allehanda (8 öre per rad) fick familjen telefon.
Jag minns att jag någonstans i smyg hade kontrollerat i taxeringskalendern och funnit att vi hade det ganska magert, men jag hörde på den tiden sällan bråk om pengar.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons