Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Min självbiografi Brudar, boll och bärs i Stewarts självbiografi

Rod Stewart.
Rod Stewart. Foto: AP
(uppdaterad)

Min självbiografi

Författare
Genre
Sakprosa
Förlag
379 s. Norstedts

Övers. Ulf Gyllenhak

Rod Stewart är en glad pajsare. Detta faktum har format hans liv, men också hans artisteri.

Hans största tillgång som rocksångare, förutom möjligen rösten, har alltid varit att han är en
entertainer. En som älskar att höra publikens jubel och är villig att showa, spexa, kasta mikrofonstativ i luften och sparka ut fotbollar från scenen för att nå dit. Ett proffs som aldrig släpper den inövade glimten i ögat.

Just därför föredrar jag, tvärtemot normen i rockkritikerkretsar, när han fokuserar på det underhållande och svulstiga – som under hans tidiga 80-tal. Jag menar, hur kan man inte älska den discoglittrande varianten av Springsteen-rock i låtar som ”Young turks”, ”Tonight I’m yours” och ”Baby Jane”?

Annons
X

När han å andra sidan försökt göra något naket och ärligt – exempelvis på senare års ”The Great American songbook” – har det blivit hissmusik av alltihop.

Saken med glada pajsare är att de tar det mesta med en klackspark. När Rod Stewart nu skriver sitt livs historia, i boken med den kärnfulla titeln ”Min självbiografi”, sker det följaktligen med en obryddhet som är ovanlig bland rockstjärnor. Han bjuder på sig själv. Han tar död på myter och delar generöst med sig av sina misstag – sexuella såväl som musikaliska.

Självdistansen är uppfriskande. Däremot lämpar den sig inte för någon vidare dramatik.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    ”Min självbiografi” är inte den förväntade rock’n’roll-tragedin om en enkel ung grabb som tappar bort sig själv i en dimma av kändisskap, droger och sexmissbruk. Rod Stewart tappar visserligen bort sig själv i en dimma av kändisskap, droger och sexmissbruk. Men detta skildras mest i förbifarten i en berättelse som i övrigt kretsar kring bollsport, brudar och bärs.

    Insprängt i historien finns kapitel döpta till ”utvikningar”, där Stewart fördjupar sig ytterligare i de ämnen som behandlas. Symtomatiskt är att ingen av dessa utvikningar handlar om musik. Däremot finns det en om hans frisyr, en om sportbilar, en om modelljärnväg och två om fotboll.

    Finns det en tydlig röd tråd är det annars
    practical jokes. Det pruttas i mikrofoner under konserter, klättras mellan fönstren till hotellrum på 25:e våningen och kastas in kycklingar i rum där någon har sex. Flygplanssäten smetas in med senap och kokain snortas från penisar. På en av bilderna i boken poserar Rod Stewart och hela hans band med nerdragna byxor.

    Bitvis känns boken som en korsning av sportjournalisten Robert Lauls blogg och serietidningen Pyton.

    Ett större problem är att motgångar beskrivs som föga mer än gupp längs vägen. Ska man tro ”Min självbiografi” har Rod Stewarts liv och karriär varit en rakt stigande kurva. Allt har blivit bättre, och bättre, och bättre.

    Man får känslan att han aldrig har lyckats smälta att just han, lite på ett bananskal, kom att bli en av världens största artister. Vid 68 års ålder tycks Stewart fortfarande lika imponerad av rockmusikertillvaron, och återkommer gång på gång till vilken tur han har haft.

    I skildringen av sin romans med Britt Ekland i mitten av 70-talet skriver han: ”Herregud, vad jag älskade mitt jobb under den här perioden – och jag älskar det fortfarande. Vem skulle inte göra det? En rockstjärna: tänk att få vara det.”

    Jag kan inte bestämma mig för om det är rörande eller genant.

    Senaste kultursvepen

    Senaste kulturquizarna

    Vilken var Portugals sista koloni? quiz.svd.se När mördades Gustav III? quiz.svd.se Vad orsakade naturkatastrofen? quiz.svd.se Vem ville dö i ”Jedins återkomst”? quiz.svd.se Vilka var deras gangsternamn? quiz.svd.se
    Annons
    Annons
    X

    Rod Stewart.

    Foto: AP Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X