Recension

X-Men origins: ­WolverineBrödrastrid utan klös

URSPRUNG. I den fjärde filmen om X-Men går man tillbaka till när allt började för Wolverine, den mänskligaste av superhjältarna, men historien ­förblir ändå ytlig. Hynek Pallas, ett gammalt Järven-fan, är besviken.

Under strecket
Publicerad
Annons

När det begav sig var Wolverine näst Spindelmannen min favoritsuperhjälte. Orsaken var att Wolverine – eller Järven som han på den tiden fick heta i svenska serietidningar – verkade mänsklig. Till skillnad från de övriga mutanterna i X-Men kunde han inte skapa tornados, skjuta laser med ögonen, kontrollera ting med tanken – eller ens flyga. Wolverine var muskelmassa, låt vara osårbar och med klor och skelett i oförstörbar metall.

Det här var mumma för en tioåring. För liksom Spindelmannen var en vanlig nörd tills han blev biten av en radioaktiv spindel så tycktes Wolverine vara en möjlighet – det var ju ett militärexperiment som hade gjort honom oövervinnelig.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons