X
Annons
X

Hail, Caesar! Bröderna Coen bjuder på russin – men ingen kaka

Skådespelaren George Clooney spelar en skådespelare i ”Hail, Caesar!”.
Skådespelaren George Clooney spelar en skådespelare i ”Hail, Caesar!”. Foto: © Universal Pictures

Bröderna Coens ”Hail, Caesar!” är ett spretigt knippe sketcher, upptåg och shownummer. Men ur dessa allehanda sammanfogade skojigheter uppstår inte någon helgjuten film.

I ett podd-samtal mellan de bägge författarna Bret Easton Ellis och Bruce Wagner diskuterar man apropå den senares manus till David Cronenbergs film ”Maps to the stars” varför varje skildring av Hollywood alltid nödvändigtvis måste kallas för ”satir”. Det är, menar jag, en helt rimlig fråga som sätter fingret på en kälkborgerlig föreställning om att de föga förebildliga beteenden och värderingar som Wagner och andra lyfter fram måste vara hårt uppskruvade och förvrängda, eftersom de helt enkelt inte ryms bland pelargonerna och antimakasserna innanför betraktarens snäva referensramar.

När knarkande och promiskuitet i karriärbefrämjande syfte, till exempel, skildras utan avståndstagande och/eller bestraffning, måste det vara ”satir”, det vill säga: avståndstagande och/eller bestraffning fast i tillkrånglad form. Samtidigt finns det ju gott om skildringar av just Hollywood som legitimerar och bekräftar denna trygghetsskapande distansering genom att insistera på hur dråpligt tokrolig och i grunden harmlös hela hanteringen med önskedrömmar, projiceringar, ideologiproduktion och uppmärksamhetsnarkomani trots allt ändå är. Bröderna Coens allra färska film ”Hail, Caesar!” är just sådan, en konstfullt utformad men alldeles tom kärleksförklaring till ett drömt ingenting, en skir fantasi i marsipan och kristyr.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X