Annons

Beethoven & BrittenBritten för fastetider och Beethoven utan bubblor

Karina Canellakis dirigerar i Berwaldhallen.
Karina Canellakis dirigerar i Berwaldhallen. Foto: Daniel Diaz

En rörelse från mörker till ljus präglar veckans konsert i Berwaldhallen med dirigenten Karina Canellakis. Brittens ”Sinfonia da requiem” passar bra i fastetider, men trots rytmisk briljans saknades bubblorna i den beethovenska champagnen.

Publicerad

Benjamin Brittens ”Sinfonia da requiem” är ett dramatiskt anslående verk som tillämpar den kristna dödsmässans dramaturgi på det tresatsigt symfoniska formatet – en tematik som passar väl under de frusna fastetider som vår del av jordklotet går igenom före påsk. Detta storskaligt bemannade verk speglar en turbulent epok. Tillkomsten präglades av ett inre drama, förlusten av Benjamin Brittens föräldrar, medan pacifisten Britten tog tydligare intryck av världskriget som pågick medan han själv gått i exil i USA än han gjorde av den faktiska beställningen från japanska staten.

Musikaliskt svävar ”Sinfonia da requiem” mellan modernistiskt stiliserad barock och den svärtade ironin hos en desillusionerad samtid. Dirigenten Karina Canellakis betonar tyngden snarare än distanseringen: den mörka sorgmarschen som bastrumman hamrar fram i Lacrymosa-satsen, och släktskapet med Dmitrij Sjostakovitj i Dies irae-satsens fladdrande klangdraperier. Det är möjligt att rörelsen mot ljus D-dur i tredje satsen, Requiem aeternam, skulle vinna på mer utmejslad kontrastverkan, för att leva upp till tonsättarens avsikt att väcka åhörarens medkänsla.

Annons
Annons
Annons