Bristen på kvinnliga filmskapare en myt
Det är bara om man stirrar sig blind på regissörsrollen som det är sant att kvinnor har lyst med sin frånvaro inom svensk film. Mängder av kvinnor har alltsedan stumfilmsepoken haft andra avgörande roller bakom kameran, visar den digitala kunskapsbanken Nordic Women in Film.
En stor drivkraft bakom statliga strategier att styra produktionen av rörliga bilder har varit tanken om filmpåverkan, uppfattningen att filmen som massmedium formar folkets värderingar och åsikter. Kontroll och styrning har skett genom begränsningar, lagstiftning och beskattning. Denna inställning har blivit alltmer avspänd under de senaste decennierna; censuren har avskaffats medan spelfilmens status har vuxit från marknadsnöje till konstnärligt uttryck. Skatterna diskuteras knappast längre, och mer subtila sätt att reglera filmutbudet och dess innehåll har normaliserats: uppmuntran i form av stipendier, förhandsbidrag och priser.
Anna Hofman-Uddgren (skådespelare, varietéartist, teaterledare och regissör), Karin Swanström (regissör, producent och skådespelare och Marianne Ahrne (författare, regissör, klippare och manusförfattare).
Alva Lundin (konstnär och text- och förtextdesigner).
Bibi Lindström (arkitekt, scenograf, regissör och manusförfattare) vid arbetsbordet.
Ita Zbroniec-Zajt var den första kvinnan som fick Guldbaggen för bästa foto (2017).