Annons
X
Annons
X
Kultur
Analys

Breivik-diagnosen är naiv 

Anders Behring Breivik bedöms vara galen och högerextremister drar en suck av lättnad. Rättspsykiatrikerna tycks bortse från att politisk extremism ofta bygger på vanföreställningar, skriver Mustafa Can.

(uppdaterad)
Utøya, där Anders Behring Breivik mördade 69 personer den 22 juli i år.
Utøya, där Anders Behring Breivik mördade 69 personer den 22 juli i år. Foto: CORNELIUS POPPE/SCANPIX

MUSTAFA CAN

När de norska rättspsykiatrikernas rapport om Anders Behring Breivik offentliggjordes drog en del högerextremister på nätet en lättnadens suck: att Breivik är schizofren – ja, galen – frikänner deras politiska ideologi som moraliskt förkastlig. På sajten Document.no, en norsk motsvarighet till Politiskt inkorrekt och där Breivik skrev många av sina blogginlägg, skriver redaktören: ”Rapporten är en befrielse. Det vi trodde var en politisk förbrytelse... är i verkligheten psykiatri.”

Att högerextremister uttrycker lättnad – alltså att det är fel på attentatsmannen, inte idéerna – förvånar knappast.

En annan fråga infinner sig dock: har vi någonsin förklarat en islamistisk extremists vanvettiga handlingar med att han lider av paranoid schizofreni och var psykotisk då han utförde sina terrordåd?

Annons
X

Trots att Breiviks retorik, planläggning och psyke inte skiljer sig nämnvärt från en muslimsk fundamentalists är det som om vi bedömer dessa spegelbilder fundamentalt olika. ”Våra” terrorister är produkter av svår patologi, ”deras” är sprungna ur våldsam ideologi.

Utifrån det vi hittills vet om Breivik genom hans dokument, blogginlägg och tillvägagångssätt är jag häpen över hur naivt rättspsykiatrikerna resonerar. De tycks inte förstå att extremister oavsett politisk färg, religion och etnicitet på sätt och viss lever i en helt schizofren sinnevärld, men det betyder inte att de per definition måste vara schizofrena.

Man kan dra argumentet i flera led. Hela Tyskland levde i ett schizofrent tillstånd under naziståren, vilket inte är detsamma som att alla led av paranoid schizofreni och att de var psykotiska när de förintade människor på löpande band. Man kan invända att Breivik var en ensam attentatsman, medan man måste ta hänsyn till rådande samhällsklimat, politisk infrastruktur och gruppsykologi i 1930- och 40-talets Tyskland. Men devisen blir då: ju fler som gör det tillsammans, desto mindre schizofreni – hur monstruösa handlingarna än är.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    En av de främsta förintelseforskarna, Raul Hilberg, har ställt den retoriska frågan: ”Skulle ni vara lyckligare om jag kunde visa er att förövarna (nazisterna) var galna?”

    Ja, visst skulle vi det. För människan vill ha en överskådlig värld med klara gränser mellan ljus och mörker, ondska och godhet, normalt och sjukt.

    Extremt våld är inte alltid ett tillfälligt utslag av extrem sjuklig avvikelse. Något som alltid är möjligt att åtgärda med endast samtal och terapi. Terrorister, oavsett ideologi, är fullt medvetna om utkomsten av sina handlingar, det är inga impulsiva reaktioner som får dem att agera.

    Schopenhauer uttrycker i ”Om viljans frihet” dilemmat mellan den fria viljan och det moraliska ansvaret: ”Du kan göra det du vill, men i varje givet ögonblick i ditt liv kan du endast ’vilja’ en bestämd sak och absolut ingenting annat än den saken.” För terrorister är den bestämda saken i det givna ögonblicket handling in i döden.

    Följdriktigt känner sig Anders Behring Breivik kränkt över psykiatrikernas dom och menar att han inte är psykotisk. Även en muslimsk extremist skulle uppleva ett liknande utlåtande som den yttersta skymfen, ty det vore att till honom säga: ”Vad du än läst, tänkt, känt, planerat, kalkylerat... ja, vad du än levt för i åtskilliga år spelar mindre roll, ty du visste inte vad du gjorde när ögonblicket kom”.

    Detta till en människa som dyrkar handlingen för handlingens skull, en som själv skapar sitt givna ögonblick och som i sina egna ögon är en martyr i kraft av sina handlingar.

    För att ge mening åt sina annars meningslösa liv anser sig båda vara utvalda att bestämma vem som ska leva och vem som ska dö. Båda känner sig kallade, ty en sjuk världsordning ropar på förändringar. Ingen kan därför vara lika narcissistisk som en terrorist, en självgodhet sprungen ur en känsla av obetydlighet och vanmakt.

    Breivik visste att han skulle komma att orsaka stort lidande och dra på sig folks vrede och hat. Av hans dokument framgår den systematiska planläggningen, hans tvivel huruvida han förmår övervinna sitt obehag inför den djävulska planen.

    Medan han avrättade ungdomar lyssnade han på klassisk musik för att avleda, manipulera sina känslor. Han visste vad han gjorde, vilket också innebär att han hade möjligheten att avstå från handlingarna.

    Låt mig förtydliga, jag gör inte anspråk på att besitta medicinsk expertis. Det som främst gör mig konfunderad över rättspsykiatrikernas resonemang är att de lägger stor vikt vid ”vanföreställningar” i sin bedömning av Anders Behring Breivik. När de skriver att hans idéer är ett utslag av omfattande, paranoida vanföreställningar – att Norge är i krig, att kulturmarxister infiltrerat viktiga institutioner – tycks de bortse från att politisk extremism ofta bygger på just vanföreställningar.

    Den 22 juli ger oss ett sällsynt tillfälle att närstudera den utstuderade terrorns psykologi. Den som skett långt borta men som vi i Skandinavien lite till mans under lång tid ändå har stått förundrade, förvånade och förskräckta inför. Utøya lär oss att det inte måste finnas en motsättning mellan galenskap och ideologi, att ”galenskapen” kan vara själva grundförutsättningen för ideologin. Vare sig terroristen är en etnisk norrman, en bask eller en arab.

    Som det heter i Hamlet:

    ”Though this be madness, yet there is method in ’t”.

    Mustafa Can

    Annons
    Annons
    X

    Utøya, där Anders Behring Breivik mördade 69 personer den 22 juli i år.

    Foto: CORNELIUS POPPE/SCANPIX Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X