Bratsen bidrar till ohälsoproblemet

Under strecket
Publicerad
Annons

inblick | Överklassungarna och partyetiken De inledde sommaren i Sandhamn. Därefter var de i Båstad. Förrförra helgen drog de - efter en avstickare till Borgholm - vidare mot Visby. Var de befinner sig den här helgen vet jag inte. Kanske viftar de med kreditkorten över bardiskarna i Torekov och Sandhamn - eller franska Saint-Tropez. Sedan går högsommaren mot sensommar och det blir dags att inta ishinkarna på Stureplan igen. Det handlar om ”bratsen” - ungdomarna som föddes med de allra bästa förutsättningar; god access till en svensk statschefs familj, välfyllda konton, platser på de bästa privatskolorna och föräldrar med breda kontaktnät och höga positioner. De kännetecknas av bakåtslickade hårsvall, flashiga solglasögon, dyra klockor, uppknäppta skjortor hos killarna och svindyra toppar hos tjejerna. Deras levnadssätt retar ett strävsamt medelklassbarn. De behöver inte bry sig om pengar, de fick i tidiga år se världen, skolorna gav dem ett kontaktnät utöver det vanliga och en bättre utbildning än oss som läste kommunalt, föräldrarnas positioner gav dem försprång på arbetsmarknaden och tillgång till flådiga extrajobb. Vad blev de? Odrägliga snobbar utan ödmjukhet inför sin ärvda position och dem av oss som inte föddes i samma kungasits. Och de skaffade sig ett intresse framför andra - att dansa på borden bland spritflaskor köpta med pappas pengar. Förmodligen möjliggjordes detta liv av någon förfaders hårda arbete. Det har arvtagarna glömt. Luther kan slänga sig i väggen. Den som studerar de artiklar och dokumentärfilmer som gjorts om bratsen, läser deras hovforum - internetsajten YO och tidningen Pause - eller helt enkelt noterar deras bullriga beteende i offentligheten inser att dessa har lagt arbetsetiken på hyllan till förmån för ett liv som går ut på att festa och njuta av rikedomen. Det är ur detta perspektiv man bör se de växande problemen med ohälsa och stress. Svenskarna har blivit världens sjukaste folk. Här på ledarsidan har vi tidigare framhållit att dessa problem inte enbart kan bero på att människor är sjuka. En orsak är nog att det inte alltid lönar sig att arbeta. Ibland är kulturen till och med sådan att arbete framstår som något konstigt. Mest oroande är att den unga delen av befolkningen inte utgör något undantag. I tidningen Axess juninummer intervjuas den brittiske professorn Adrian Furnham, en världsauktoritet inom organisationspsykologi. Han menar att människors ökande stressklagomål beror på att arbetsetiken har börjat svikta. Den försvagade arbetsetiken är problematisk eftersom den smittar. Att se andra lata sig skapar bitterhet som lindras genom att man själv arbetar mindre. Det förvånar mig att ingen har studerat bratskulturens konsekvenser för ohälsan bland unga. Hur ska man kunna motivera för ungdomarna i Säffle att jobba när till och med elitens barn, ungdomar som i vissa fall framställs som förebilder i veckopressen, hellre väljer att dansa på bordet än att arbeta? Visst får bratsen leva som de gör om de vill. Jag gillar inte mig själv i rollen som moralist. Problemet är bara att bratskulturen inte längre lockar en snäv krets av Östermalmsynglingar. Kvälls- och veckopress bidrar villigt till reproduceringen. Kulturen har blivit trendsättande, kanske en av de starkaste subkulturerna i vissa skikt av dagens unga Sverige. Från att ha varit en överklassföreteelse har kulturen spridit sig åtminstone till breda medelklasslager. De unga män och kvinnor som försöker ta efter blir allt fler i storstadsnatten. Att vissa brats är både trevliga och ambitiösa spelar ingen roll. Det är party- och lathetsetiken som har gjort avtryck. Innan någon kräver mer av ynglingarna i Säffle bör de därför kräva lika mycket av bratsen på Stureplan.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons