Annons

Brasilien och den skeptiska realismen

Rubens Figueiredo och Barnardo Carvalho är två av de nyare författare som med sin prosa utmanar Brasiliens starka realistiska tradition. De för båda en dialog med sin tid men skildrar en värld utan säkra sanningar.

Under strecket
Publicerad

Den brasilianske författaren Rubens Figueiredo skrev i en bokanmälan för ett tag sedan följande rader: ”Normen för hur författaren bör bemöta sin samtid brukar innehålla någon sorts argument till förmån för det realistiska berättandet; en bok som rör en massa på munnen men är dubbad med sin tids röster. Helt andra vägar kan den litteratur tvingas ta som i stället hävdar sin auktoritet, främmande för eller rentav i opposition mot sin tid, en litteratur som utmanar tiden med en egen röst och som, i den mån den för en dialog, måste göra det med sina egna ord.”

Den realistiska litteraturen har en stark tradition i Brasilien. Detta trots en radikal, gränsöverskridande modernism och trots viss påverkan från de spanskspråkiga grannländernas magiska berättande. Det är en tradition som har gett upphov till mångskiftande och i sina bästa stunder både unik och universell litteratur, från Machado de Assis subtila gestaltningar av den härskande klassens hyckleri från förra sekelskiftet, över Graciliano Ramos karga landsbygdsromaner på 1930-talet till Rubem Fonsecas brutala och Lygia Fagundes Telles introspektiva, urbana realism under framför allt 1970-80-talen. Under det senaste decenniet har emellertid några mycket starka prosaförfattare framträtt i Brasilien som både har utmanat och vidareutvecklat denna realism.
En av dessa författare är just Rubens Figueiredo, och citatet ovan kunde mycket väl gälla som ett motto för hans egen litteratur. En annan är Bernardo Carvalho. De är två av Brasiliens mest originella och interessanta författare i dag.

Annons
Annons
Annons