Annons
X
Annons
X

Bränslet sätter ramarna för kulturen

Vindkraft, kol, elektricitet, fossila bränslen – de energikällor som
vi har utnyttjat genom historien har även på olika sätt präglat kulturen. I en ny bok granskar konstvetaren Barry Lord kopplingen mellan energikällor, estetiska uttryck och kulturella värderingar.

Bemästrandet av vindkraften gick hand i hand med kulten av den handlingskraftiga individen. Målning av Ludolf Bakhuizen från 1695.
Bemästrandet av vindkraften gick hand i hand med kulten av den handlingskraftiga individen. Målning av Ludolf Bakhuizen från 1695.

Målade Vermeer ”Flicka med pärl­örhänge” för att vindkraften samtidigt förde fullastade handelsfartyg fram och tillbaka över jordens sju hav? Utropade Nietzsche Guds död som en följd av att kolets produktionskultur förnekade alla absoluta värden? Gav Edvard Munch utlopp för kärnkraftsångest när han målade ”Skriet”?

Svaret på alla dess frågor är ja – om man får tro konstvetaren och museiplaneraren Barry Lord. I boken ”Art & energy. How culture changes” (American Alliance of Museums Press) lanserar han den originella tesen att ett samhälles konst och litteratur i grunden är beroende av vilka energikällor som driver det. Vad vi sjunger, målar och skaldar om styrs, enligt Lord, av om vi häller vindkraft, kärnkraft eller fossila bränslen i soppatanken.

Hans utgångspunkt är den självklara för alla som kan minsta lilla om naturlagar: allt liv kräver energi. Allt vi gör kräver energi. Men Lord drar det längre. Om energi är det som avgör vad som över huvud taget är möjligt, ja då påverkar också energikällorna vilken konst vi kan utöva. Till att börja med är vi tekniskt begränsade till de uttryck som är tekniskt möjliga – Lascauxgrottan målades för hand i en kultur där allt gjordes för hand, för något annat hade varit omöjligt.

Annons
X

Men energikällorna styr också motiv och estetik, hävdar Barry Lord. Det är till exempel ingen slump att de äldsta konstföremål vi känner till föreställer ammande, havande, kurviga mödrar: i vår tidigaste historia var sexualitet och reproduktion en avgörande energikälla. Ett nyfött barn var ett skört tecken på att samhället skulle kunna överleva, och därför formade de tidiga människorna vördnadsfullt mjuka, svällande kvinnokroppar i lera och sten.

Barry Lord utgår från den kända konsthistoriens begynnelse, från Venus-figurer och grottmålningar, för att sedan röra sig framåt i tiden. Ett efter ett ­betar han av de energislag som tillkommit och hur de har påverkat de konstnärliga uttrycken.

Ta till exempel renässansens intresse för individen. Varför målade Rembrandt uppemot 100 självporträtt? Varför skrev man plötsligt – som Shake­speare, Cervantes och Molière – om individens inre kval och strider? Förklaringen finns i den vindkraft som flyttade stora segelfartyg över jordens oceaner. När världshandeln växte fram skapades en helt ny kultur som kretsade kring högt risktagande, osäkra investeringar och farofyllda expeditioner. Det var en tid då en enda kapten kunde avgöra en banks, en investerares eller ett lands ekonomi.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Den konst och litteratur som föddes av vind­kraften kretsade därför kring den enskilde hjälten. Därav ”Flicka med pärlörhänge”, ”Don Quijote” och ”Hamlet”: verk som återspeglar ett nytt intresse för den individuella existensen och dess inre psykologi.

    Ett annat omvälvande energiskifte var elektriciteten. Enligt Barry Lord gav den oss för första gången tron på att vi människor på riktigt kan förändra världen. Om vi kunde förvandla mörker till ljus ­genom en knapptryckning, var väl allt möjligt? Tvättmaskinen, kylskåpet, radion – alla bidrog de till en tidigare oanad känsla av frihet.

    Därmed kunde också konstbegreppet för första gången bli utsatt för en grundlig granskning. Varför måla av en kvinna porträttlikt när man kan återge henne i kuber? Tja, varför inte bara måla vitt på vitt? Eller ställa ut en urinoar? Samtidigt styckades språket upp och bokstävlarna krossades. Allt var möjligt!

    Ett av de intressantare kapitlen handlar om ­oljans betydelse för kulturen. Ja, dess betydelse för vår kultur – eftersom oljan än idag är den dominerande energikällan. I och med den trädde vi in i vad som nu är vårt andra skinn: konsumtionskulturen.

    Under de föregående århundradena hade kolet skapat en produktionskultur och en arbetsetik: vi hade lärt oss att livets mening är att jobba. I mitten av 1900-talet flödade oljan ut över världen och tillät oss att dessutom shoppa, slita och slänga. Samtidigt fylldes konstscenen av pop art, seriestrippar, Brilloboxar och Campbellburkar. Det Andy Warhol och hans samtida utnyttjade var att kommersiella varumärken höll på att bli den nya basen för vår identitet. Och genom att göra konst av kollektivt ägda ­bilder – Marilyn Monroe – förebådade Warhol två utmärkande drag för konsumtionssamhället: att elitkulturen skulle kollapsa och ersättas av en masskultur, och att bilden av verkligheten blev ­viktigare än verkligheten själv.

    En litteraturens motsvarighet skulle kunna återfinnas i Bret Easton Ellis ”American psycho” där märken på kläder, skor och elektronik rutinmässigt återges i detalj, mellan lika rutinmässiga våldtäkter och mord. Det spelar ingen roll om man har blod på sina händer, så länge handskarna är av rätt färg, material och fabrikat.

    Nå, beror då det på att vi tankar bilen med bensin? Det blir lätt löjligt att vara en Mädchen für alles: lika lite som alla kvinnors neuroser beror på penisavund ter det sig rimligt att den dominerande energikällan skulle styra alla konstuttryck. Trots det kastar ­Barry Lords idé ett klargörande ljus över historien och, inte minst, på vår samtid.

    Det tankeväckande i ”Art & energy” är nämligen inte bara att det skulle finnas en självklar koppling mellan våra energikällor och estetiska uttryck, utan att energikällan också styr våra kulturella värderingar. Det vill säga: vilka vi är.

    En kultur kan ju inte uppstå utan den energikälla som gör den kulturen möjlig. När vi skaffar oss tillgång till den energi som krävs leder det också till att vi anammar vissa värderingar samtidigt som vi utesluter andra. Och – detta är Barry Lords clou – de värderingar som kommer med den dominerande energikällan ligger i botten för hela samhällets ­värdegrund. Om samhället sedan skiftar till nya kraftkällor förändras hela kulturen. En omställning till en ny energikälla innebär alltså en omställning till helt nya kulturella värderingar. Det nya bränsle som dominerar ger oss en ny uppfattning av vad det är att vara människa.

    Om vi hela tiden kallar på slavar för att få något gjort gör det oss till en viss slags människa. Om vi kan förvandla natt till dag genom att trycka på en knapp gör det oss till någon annan. Och när vi står och väljer mellan två olika bilar med olika hög bränslekonsumtion, står vi och väljer vilken människa vi vill vara.

    Det är en spännande idé eftersom vi just nu har för avsikt att växla över till nya energikällor. Utifrån Barry Lords resonemang borde det ha betydelse för hela vår kultur. Och om han har rätt är det märkligt att vi i så liten utsträckning pratar om vad den stundande omställningen innebär.

    Det saknas knappast kvantitativa försök att ­räkna på minskade utsläpp och olika bränslekällors kostnadseffektivitet. Men vilka kvalitativt annorlunda egenskaper får ett samhälle som inte längre domineras av fossila bränslen? Vilka värderingar kommer vi att få göra oss av med? Vilka kan vi tvingas anamma? Vilken slags människa blir vi i en värld där vi inte längre bränner upp 95 miljoner fat olja om dagen? Det är en aspekt som diskuteras ­anmärkningsvärt lite med tanke på hur överens vi är om att den här omställningen är ofrånkomlig.

    Vad Lords teori också innebär är att många ­miljödebattörer har fel. Vi kan inte fortsätta fasa ut fossila bränslen och samtidigt ha business as usual. En omställning till sol- och vindkraft skulle förändra oss och vår kultur på djupet, vare sig vi vill det eller inte.

    Själv ser Barry Lord optimistiskt på saken. Fossila bränslen gav oss klasskonflikter, individualism och överkonsumtion – ideal som kolliderar med de värden som förnybara kraftkällor står för. Han tror att vi står inför en ”culture of ­stewardship”, en kultur som bygger på relationer, till varandra och till jorden.

    Han ser tecken på det hos många samtida konstnärer som visar en förhöjd medvetenhet om miljön: om ljus, färg, jord, viltliv och vatten. Eller ta performancekonsten: verket existerar bara i stunden och är omöjligt att lagra eller reproducera, lika skör och flyktig som de förnybara energikällor vi nu sätter vår lit till. Samtidigt förutsätter den ett möte, en relation. Med Marina Abramovićs ord: i performancekonsten överförs energi mellan konstnär och publik.

    Barry Lord nämner också, en passant, en tänkbar förklaring till vad som är ett av vår tids mest magnifika mysterier: trots att vi vet att vi gör fel, fortsätter vi att göra det. Utsläpp av växthusgaser – fy! Plastberg i Stilla havet – fy! Skövling av regnskog – fy! Och ändå bidrar vi, idag och i morgon och dagen efter det, till den utveckling som vi samtidigt ser på med avsky. Kognitiv dissonans kallar psykologerna det. Varför lever vi inte som vi lär?

    Barry Lords svar: för att vi omedvetet är totalt ­lojala mot de dominerande energikällorna, eftersom de har format vilka vi är. Slavarbete var socialt accepterat av nästan alla – inklusive slavarna själva –  i tusentals år. Ända tills det fanns en alternativ ­energikälla som kunde ersätta trälarna, nämligen kolet. Först då blev det möjligt att ifrågasätta det moraliska i att man kunde äga en annan människa.

    Så precis som spädbarnet är helt beroende av sin mamma – som har gett det livet – är vi helt avhängiga oljan, kolet och gasen, som har gett oss vårt samhälle. Och liksom babyn är lojal mot föräldrarna och deras system av värderingar, är vi lojala mot de fossila bränslena och den kultur som har följt med dem. Nämligen: arbetsetiken och konsumtionen.

    Vi jobbar och shoppar lydigt vidare, fast vi vet att vi inte borde.

    Annons

    Bemästrandet av vindkraften gick hand i hand med kulten av den handlingskraftiga individen. Målning av Ludolf Bakhuizen från 1695.

    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X