X
Annons
X

Jonas Andersson: Brännande språk i en absurd värld

Att hata allt mänskligt liv lyder den föga insmickrande titeln på en i Tidningen Kulturen publicerad litterär följetong, som enligt uppgift ska ges ut i bokform av förlaget h:ström senare i år. Att författaren, Nikanor Teratologen, saknar motstycke i svensk litteratur är knappast ett kontroversiellt påstående. Trots detta har det varit relativt tyst om hans litterära verksamhet, åtminstone i vårt land. Det är anmärkningsvärt, med tanke på den språkliga vitamininjektion han inneburit för den svenska litteraturen, med böcker som "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" (1992), "Förensligandet i det egentliga Västerbotten" (1998), "Apsefiston" (2002) och "Hebbershålsapokryferna" (2003). De två förstnämnda låter sig genrebetecknas romaner, den tredje är en aforismsamling och den sistnämnda en parodi på ett antal bibeltexter. Enligt förordet ska den uppfattas som apokryfisk i förhållande till det egna författarskapets kanoniska skrifter.

Teratologen har den senaste tiden rönt ett nymornat erkännande i vårt västra grannland, till följd av att den ryktbara debuten översatts till norska. För översättningen står författaren Stig Sætterbakken, som tidigare också ägnat Teratologens romaner en läsvärd essä. Tolkningen från originalets Skellefteåbondska till Lillehammerdialekt fick 2007 års kritikerpris för bästa översättning, och NRK utsåg samma år "Äldreomsorgen" till en av årets böcker.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X