Recension

I skuggan av FalubrändernaBrännande aktuellt om syndabockar

André Vingård och Felicia Wanfors i ”I skuggan av Falubränderna”.
André Vingård och Felicia Wanfors i ”I skuggan av Falubränderna”. Foto: Hossein Salmanzadeh

Med iscensättningen av ”I skuggan av Falubränderna” visar Dalateatern att dokumentärbaserad lokalteater kan vara lika angelägen som lokaljournalistik, skriver Ylva Lagercrantz Spindler.

Publicerad
Danseleverna antar rollen av en antik kör.

Danseleverna antar rollen av en antik kör.

Foto: Hossein Salmanzadeh
Annons

Allt är inte Gävlebocken som brinner. För drygt fyrtio år sedan härjades Falun av en serie anlagda bränder. En alltmer pressad poliskår var inte sen med att hitta syndabockar: ett gäng tonåringar i åldrarna nio till arton år som efter att ha tagits in till förhör av en specialtillsatt pyromankommission kom att erkänna brotten. Problemet är att de i vuxen ålder tog tillbaka dessa utsagor, något som Hannes Råstam skildrar i sin dokumentär ”Varför erkände dom” (2008) och som också är regissören Yngve Sundéns inspirationskälla till uppsättningen.

Men pjäsen tar avstamp redan i 1600-talets Dalarna och en häxprocess där trettonåringen Gertrud Svensdotter anklagas för trolldom efter att grannbarnen sett henne gå på vatten. Konsekvensen blev att hon brändes på bål. Den gemensamma nämnaren för de två historierna är förstås just fenomenet syndabock, människans behov av att enas kring en skyldig, oavsett om det är rätt person. Något som i en tid av global terrorism och skräck är mer aktuellt än någonsin.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons