Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Inti Chavez Perez: Bränderna är inget rop på ökad jämlikhet

(uppdaterad)

Någon har försökt tända eld på Lillholmsskolan i Vårberg, inte långt ifrån mitt tidigare hem. Hjärtat knyter ihop sig i min bröstkorg när jag hör nyheten. Vi vet inte vem som gjorde det. Vi vet inte varför. Men ögonblickligen drar en kamp i gång om hur dådet ska tolkas.

Bränderna i Stockholms förorter innehåller dramaturgiska element vi känner igen. Vi är vana vid att känna sympati för David, den unge mannen som reser sig från en utsatt position. Men att många unga män i miljonprogramsförorter är utsatta för allehanda diskriminering betyder inte att de automatiskt har rätten på sin sida. Tvärtom, de politiska rörelser i europeisk historia som i dag är mest förkastade lockade alla till sig unga arga män från utsatta samhällsklasser.

Vi måste kollektivt släppa revolutionsromantiken. Kidsen som härjat inför mobilkameror sjunger inte på Internationalens kända strof om att ”sista striden är här”. Att försöka tända eld på en skola är inte en revolutionär handling som ska föra samhället framåt. Lika lite som ett bokbål är det.

Annons
X

I en skola som Lillholmsskolan går elever med olika bakgrund. De rymmer inombords en enorm potential. I den skolbyggnaden bygger de sin framtid. Många av dem kommer att göra en resa precis som jag har gjort. Men om skolan bränns ner hämmas deras utveckling.

Bränder av bilar, kulturhus eller skolor är inte ett tecken på att folket äntligen reser sig för att göra uppror. Denna infrastruktur som omvandlas till aska är medel för förortsbors frigörelse. Medel som någon nu vill ta ifrån dem.

De som vill göra något gott för samhället engagerar sig på andra sätt. I föreningar, samfund och idrottsrörelser. När jag bodde i Vårberg hade jag stora drömmar om ett bättre samhälle, men ingen av dem tänkte jag bygga med en tändsticka i handen.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Samtidigt som jag levde bland boktravar fanns några unga killar i Vårberg som hade annorlunda ambitioner. De ville synas till varje pris. Med trimmade mopeder körde de på gångbanor i hög fart så att barn blev rädda och fick hoppa åt sidan. De här unga killarna fick kickar av att utöva makt på det mest primitiva sätt, att sätta skräck i andra. De var ett litet fåtal. De är inte representativa för ett område som Vårberg. Där spenderade vi timmar i gräset rökandes vattenpipa medan vi tittade på ungarna som sparkade boll i den inhägnade fotbollsplanen. Men den vardagen lockar inga tv-kameror och ges inte plats i mediebilden.

    Vandalismen som nu uppmärksammas av medier känns igen. De här killarna har en agenda. De vill skapa ett bättre liv, men bara för sig själva. Och det vill de skapa på bekostnad av andra. När de har någon att trampa på får de äntligen känna sig mäktiga. Den skräckinjagande känslan av att vara liten och förbisedd får falna för en stund.

    Så tro inte för en sekund att bränderna är ett rop på ökad jämlikhet. Grupper som med våld vill göra den starkes röst hörd tar sig olika skepnader. De som nu sätter eld på bilar är få och oorganiserade. Därför hör vi inte stöveltrampen.

    Mer om oroligheterna i Stockholm

    ”Våldets orsaker finns långt bak i tiden” blog.svd.se

    Inti Chavez Perez

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X