Recension

I krig och kärlekBra tidsskildring

Under strecket
Publicerad
Annons

Hur svenskarna och Sverige förhöll sig till Hitler och nazismen under andra världskriget, är den fråga Lena Kallenberg vill penetrera i I krig och kärlek. Hon låter svenskarnas vindflöjelslika hållning speglas i enskilda individers liv.
Boken utspelar sig 1940 - 1946 i Stockholm, Norrbotten och Wien. Det är Lena, författarens jag, som 54 år efteråt berättar om Elna, hennes släktingar och hennes stora kärlek, en man som flyr undan nazismen.
Författaren berättar detaljerat om Elnas historia. Kallenberg har dock förälskat sig i historien till den grad att hon haft svårt att stryka, koncentrera och destillera texten. Många onödiga promenader - utan miljöskildringar - och mångordiga beskrivningar får berättelsen att stundtals förlorar fokus.
I tidigare böcker har Lena Kallenberg lyckats skapa liv och intensitet i texterna, ofta med hjälp av ett kraftfullt språk. I I krig och kärlek är språket ojämnt. Bitvis finns här lysande formuleringar, metaforer och liknelser som ger stämning och tidsfärg. Men här finns också en hel del omotiverade passivformer, ett avtryck av ett ofog i dagens språk.
Lena Kallenberg fångar Stockholmsmiljöerna skickligt och hon beskriver norrbottnisk vinter utmärkt - autenticitet och research är det inget fel på.

Hon låter även läsaren ta del av ett par gripande människoöden. Tiden är onekligen intressant. Kallenberg anspelar på Eyvind Johnsons Krilonsvit, (men Kerstin Ekmans bok Gör mig levande igen, även det en motståndsroman med starka band till Eyvind Johnson, är starkare).
Jämförelsen är relevant eftersom I krig och kärlek tillhör, liksom fler av Kallenbergs böcker, den kategori som skulle kunna vara vuxenlitteratur.
Bristerna är dock lika avgörande oavsett om I krig och kärlek bedöms som ungdomsbok eller ej.

Annons
Annons
Annons