Bra bordsskick skiljer människan från apan

Under strecket
Publicerad
Annons

WASHINGTON
Det kan vara den tidiga människans förmåga att skära upp kött i mindre bitar som förklarar varför Homo sapiens utvecklades till människa, i motsats till aporna och andra människoliknande konkurrenter. Den nya idén framförde eniga experter från flera olika discipliner vid AAAS-mötet i Washington.
Kött är osedvanligt praktiskt ur evolutionssynpunkt. Det erbjuder en bra och tämligen lätthanterlig förpackning av näringsämnen som inte kräver att individerna ständigt måste hålla på att äta för att bli mätta och få i sig tillräckligt med näring. Ännu bättre som livsmedel blev förmodligen köttet när de tidiga människorna för ungefär 2,5 miljoner år sedan lärde sig att använda stenverktyg för att skära det i mindre bitar.
Den här kanske något överraskande hyllningen till köttätandets historiska roll framfördes vid ett välbesökt symposium på vetenskapsmötet AAAS i Washington.
Flera experter från olika håll - apkännare, tandforskare och benundersökare - var eniga i bedömningen. En viktig och hittills
förbisedd förklaring till att människan blev människa är att våra tidigaste anfäder började uppskatta och äta kött, till skillnad från konkurrenterna i evolutionsracet.

Annons

Ett ökande antal fynd pekar mot att de tidiga människorna verkligen åt kött, en för många kanske kontroversiell upptäckt att frukt och grönt inte dominerade basfödan.
Moderna mycket avancerade metoder att analysera tänder från fossiler ger intressanta belägg för köttätandet bland våra tidigaste anfäder.
Professor Peter Unger vid universitet i Arkansas har utvecklat sofistikerade tekniker för att läsa av tandytornas gropar och upphöjningar ungefär som ett landskap med hjälp av datorer och laserteknik.
Dessa tandanalyser av de människoliknande varelserna Australopithecus visar att de hade rundade tandytor som tyder på en kost av nötter, rötter och plantor. Homo sapirns tänder däremot är betydligt skarpare, vilket forskarna ser som bevis för köttkonsumtion.
Peter Lucas från Washington intresserar sig för att mäta tändernas och käkarnas
storlek, vilket skiljer sig åt till exempel mellan apor och människor.
Hans tes är att när den tidiga människan lärde sig äta kött och framför allt skära sönder det och också tillaga det över eld blev framför allt våra baktänder successivt mindre och mindre och käkarna tillbakabildades eftersom vi inte behövde tugga så mycket.

Annons
Annons
Annons