Annons

Lydia Wålsten:Bra att FRA-lagen ställs inför rätta

Centrum för rättvisa menar att FRA-lagen inte har tillräckligt skydd för enskildas rättigheter och nu prövas saken i Europadomstolen. Det är i tider av osäkerhet som behovet av ett robust konstitutionellt skydd är som allra störst.

Publicerad
Fredrik Bergman, Centrum för Rättvisa.
Fredrik Bergman, Centrum för Rättvisa. Foto: STEFAN TELL

På ena sidan: den svenska staten. På andra sidan: Centrum för rättvisa, som företräder individens rätt gentemot staten. I går möttes de öga mot öga i Europadomstolen för förhandling om den signalspaning som har kommit att kallas FRA-lagen. FRA står för Försvarets Radioanstalt, den civila myndighet som bedriver signalspaning i Sverige sedan 1942. Myndigheten grundades för att hantera den stora volymen underrättelser som kom in från signalspaningen mot Tyskland under andra världskriget. När kriget var slut fanns en diskussion om huruvida Sverige verkligen behövde fortsatt övervakning, men händelser i närområdet motiverade fortsatt verksamhet. I dag arbetar drygt 800 personer på FRA. Fokus ligger på internationella hot och nätsäkerhet och myndigheten beskriver sig som en larmklocka om svensk säkerhet är i fara.

Det som avses när man talar om ”FRA-lagen” är ett antal lagförändringar som gick igenom riksdagen 2008 och då väckte stor debatt inom flera partier. En grundbult var att FRA fick rätt att spana i kabeltrafik för att kartlägga yttre hot mot Sverige. Med yttre hot avsågs bland annat terrorism, internationell brottslighet och hot mot landets infrastruktur.

Det Europadomstolen nu har att avgöra är om den svenska staten i tillräckligt hög grad skyddar den personliga integriteten när den bedriver övervakningen. Det är Centrum för rättvisa som har tagit signalspaningslagen till Europadomstolen och det gjordes för över tio år sedan. Kvarnarna maler sakta: 2018 kom en första dom. Domstolen ansåg att det visserligen fanns brister i värnandet av individens rätt från svensk sida men menade också att FRA-lagen i stort var i enlighet med Europakonventionen. Frågan togs vidare till Europadomstolens högsta instans, Grand Chamber. Det är där parterna i går eftermiddag fick plädera för sin sak.

Annons

Kritiken från Centrum för rättvisa berör flera aspekter, men kan sammanfattas i två huvudpunkter. Det första är att människor som felaktigt får mobilsamtal, e-post eller SMS avlyssnade i dag inte har någon möjlighet att få reda på att det har skett och tillsynen är inte tillräcklig. Det gör det omöjligt för individer att driva frågan rättsligt och få upprättelse vid eventuella övertramp. Det andra är att det inte finns någon tydlig begränsning i lagstiftningen för när svenska myndigheter kan lämna ut information om sina medborgare till andra länder. Centrum för rättvisa skriver i sitt utlåtande till domstolen att FRA:s övervakning innebär ”tydliga integritetsrisker” och att övervakningen strider mot Europakonventionens artikel 8, som slår fast att var och en har rätt till respekt för sitt privatliv, sitt hem och sin korrespondens.

Försvarsminister Peter Hultqvist förstår inte kritiken. ”Det här riktar sig mot terrorism, det riktar sig mot grov brottslighet, det riktar sig mot fientliga handlingar mot Sverige. Det krävs ett särskilt domstolsbeslut för att få göra det här”, säger han till SVT (23/6).

Den svenska statens argumentation är att övervakningen är rättssäker. Förfrågningar om signalspaning kan komma från regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten men det är Försvarsunderrättelsedomstolen som avgör om övervakningen godkänns. Sedan granskar Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (SIUN) och Datainspektionen FRA:s verksamhet. Därutöver har FRA:s generaldirektör ett integritetsskyddsråd som består av tre jurister som ger stöd i arbetet.

Centrum för rättvisa menar att systemet inte har tillräckligt skydd för enskildas rättigheter och SIUN har också flera gånger kritiserat FRA för att inte hålla sig inom de begränsningar som riksdagen beslutat om och för att ”tänja på lagen”. Eftersom det är omöjligt för en privatperson att göra dessa bedömningar, är det bra att saken prövas rättsligt. Det är i tider av osäkerhet och statlig expansion som behovet av en kylig inställning och ett robust konstitutionellt skydd om våra grundläggande rättigheter är som allra störst. Som Johan Hakelius träffsäkert uttryckte det i Expressen (6/7): ”Politik handlar om makt. Makt begränsas av skepsis och kritiskt lugn. Panik är ett undantagstillstånd som ger makten frikort.”

Annons
Annons

Fredrik Bergman, Centrum för Rättvisa.

Foto: STEFAN TELL Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons