Bottenrekord för tidningskrönikan

Under strecket
Publicerad
Annons

radiokrönika | Söndag 18 maj Det är med tidningskrönikan som med tåget: Förr hörde den/det till livets mest pålitliga ingredienser. Idag vet man inte var man har den/det. Dagens Eko startade 1937 och tidningskrönikan hakades på i början av 60-talet. Numera är den en levande institution som dagligen skannar Mediasveriges hållning i dagspolitiska ämnen. Bildande, ofta uppiggande. Men ojämn och må nu bottenläget vara nått efter måndagens krönika med det upphetsande temat: Gick pucken in i mål eller inte? Jag anstränger mig verkligen, koncentrerar all vidsynthet och förståelse, men får det ändå inte att gå ihop: Var det detta som landets ledarskribenter la ned mest tanke på måndagen den 12 maj? Eller var urvalet möjligen ett utslag av redaktörens personliga intresse? (Är varm anhängare av det personliga tilltalet - men det finns en skarp gräns mellan att vara personlig och att bli långtråkig)

I fredags trampade den på i gamla spår igen, citerade tidningar om friskolor och om Joanson-utnämningen. Det sistnämnda, samt SR:s styrelsekris, har radion bevakat så väl att det bör räcka nu för ett tag. Torsdagens Studio Ett inledde med en rejäl intervju med tillträdande ordföranden. Det mest intressanta i den var dels Joansons konstaterande att han själv blivit utsedd till vd mot fackets vilja, ”facket har inte vetorätt i vd-frågan”, dels att han kallade Joachim Berner för Jocke och sa att han inte ville ta bort någon person från den tidigare styrelsens lista över vd-kandidater. Idén att sända direkt från riksdagskaféet, som Studio Ett gjorde i onsdags, var fiffig. Programledarna hör till de där SR-proffsen som många hyllat när turbulensen de senaste veckorna hotat tufsa till SR:s rykte. Men det måste finnas många proffs längre bakom mikrofonerna också. Nu la inte riksdagssändningen till just något nytt, trots ambitionerna, men den blev ett exempel på hur man anstränger sig. För lyssnarnas skull.

Annons
Annons
Annons