Annons

Daniel Börtz ”Sinfonia nr 13”Börtz fångar underskönt sorgens stilla resignation

Patrik Ringborg med Kungliga Filharmonikerna och solisterna Daniel Carlsson, Karl-Magnus Fredriksson och Johanna Rudström i uruppförandet av Daniel Börtz ”Sinfonia nr 13”.
Patrik Ringborg med Kungliga Filharmonikerna och solisterna Daniel Carlsson, Karl-Magnus Fredriksson och Johanna Rudström i uruppförandet av Daniel Börtz ”Sinfonia nr 13”. Foto: Jan-Olav Wedin

Tonsättaren Daniel Börtz drar med sig åhöraren in i mörkret, i hopp om att peka ut ett svagt ljusskimmer kring smärtans konturer. Hans nya ”Sinfonia nr 13” kan ses som ett innerligt försök till svar på världens svåra tillstånd och människans sorgliga ofullkomlighet.

Under strecket
Publicerad

Dirigenten Patrik Ringborg blottar den teatrala finessen och pulsen i Börtz partitur.

Foto: Jan-Olav WedinBild 1 av 2

Recitatören Stina Ekblad i Daniel Börtz ”Sinfonia nr 13”.

Foto: Jan-Olav WedinBild 2 av 2

Daniel Börtz musikaliska adaption av dikter ur Kjell Espmarks ”Skapelsen” (2017), benämnt ”Sinfonia nr 13” eller ”ett symfoniskt panorama över mänsklighetens belägenhet”, framstår vid torsdagens uruppförande i Konserthuset som ett underskönt, stillsamt flödande rekviem: anspråksfullt till formen och ämnesvalet, men ändå anspråkslöst i sättet att låta musiken underordna sig textens fräna insikter. För även om Börtz väljer en instrumentalt orienterad beteckning, så är det dikten som är verkets mylla och moderhav.

Ämnet för ”Skapelsen” är å ena sidan förintelse och folkmord, att förstå vad som återstår när ”människan blivit människans varg”; och å andra sidan det vardande och tillblivande som pågår oupphörligen och utgör en källa till hopp. ”Skapelsen är ännu ofullbordad, och det är er den hoppas på,” sjunger barytonen Karl-Magnus Fredriksson uppfordrande i inledningen till den första av verkets tre delar, buren på en rytande jättevåg av klang.

Annons
Annons
Annons